128 för högt och ville inte sträcka sig högre än till 128 tunnor, vilket uppenbarligen sågs som oantagligt från kronans sida. Upplysningsvis kan nämnas att antalet tiondetunnor år 1770, som var ett medelgott år, uppgick till 138.’° Någon fast tionde^ättning infördes inte i Gagnef under de undersökta åren. Även vid andra arbetsuppgifter uppträdde både fogde och länsman som kronans man, t.ex. vid ting och militära durchmarscher, men i det förra fallet har jag valt att göra ett särskilt delkapitel för frågorna kring lag och ordning, och i det senare fallet fanns i regel ingenting av den förhandlingssituation som jag beskrivit ovan, utan uppgiften behandlas tillsammans med övriga uppgifter i kapitel 5.7. Fogden var en nyckelperson för centralmakten som därför lade stor vikt vid att han fanns på plats. Ibland återfinner man därför fogdarnas ansökningar att få vistas på annan ort; Jacob Berg i Säter fick tillåtelse att i augusti 1743 vistas två veckor i Stockholm.” Fogden och länsmannen fick som ’mångsysslare’ framträda i en rad olika roller uti i lokalsamhället. Flera av d^m karaktäriserades av ämbetsmannens utsatta mellanställning mellan allmoge och statsmakt. Detta var särskilt tydligt vid olika förhandlingssituationer. Häradsskrivarens uppgifter var mer avgränsade, men i samband med bevillningstaxeringen kunde han hamna i samma utsatta position. Fögderiförvaltningen fungerade strikt hierarkiskt genom att all ämbetspost tycks ha gått genom kronofogden. Den sidoställde häradsskrivaren tycks i regel också ha fått sina order via fogden. Denne fungerade inte bara som postdistributör utan var en ganska självständig chef för läns- och fjärdingsmän. Diarierna som ett kontrollinstrument för länsstyrelsen och för fogden tycks ha blivit allt viktigare med en ökning i antalet förrättningar. Både fogden och länsmannen hade en viktig funktion som kronans språkrör. Påbuden uppifrån var talrika. Den stränga hierarkiska uppbyggnaden och den ökade betydelsen av den skriftliga kontrollen genom diarierna är båda tecken på en tilltagande byråkratisering. Draget av mångsysslare hos fogden och länsmannen och den i praktiken ändå stora s)älvständigheten pekar dock i en annan riktning. 5.5. Uppbördspraxis 5.5.1. Vidlyftiga längder och trilskande taxeringsmän - förberedelser inför uppbörden Förarbetet inför själva uppbörden med uträkningen av grundskatterna, bevillningstaxeringen, upprättandet av längder och förslag till disposition skilde sig åt i de två fögderierna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=