104 dens inbetalningar till lantränteriet. För att fogdens inbetalningar till ränteriet skulle vara giltiga krävdes att kvittensen skrevs på i landskontoret och upptecknades i en särskild annotationsbok, som varje månad skulle kontrolleras mot lantränteriets kassabok. Efter varje uppbördsmöte skulle fogden dessutom skicka in ett särskilt extrakt över uppbörden, parallellt med att häradsskrivaren insände sin egen annotationslista från samma stämma. När kronomagasinen togs i bruk tillkom också proviantmästarens redovisningar. Landskamreren hade sedan att kontrollera alla dessa uppgifter mot varandra och skulle insända egna månadsförslag till statskontoret. Som synes var en rad kontroller inbyggda i systemet, så att ingen enstaka ämbetsmans uppgifter om uppbörden skulle utgöra grund för den slutliga redovisningen. En annan fråga är i vilken utsträckning denna långtgående regiering kunde upprätthållas. Alla skatter skulle vara levererade av fogden eller resterna bestyrkta med restlängder till 15/3 påföljande år. Kronofogden skulle skicka alla papper till häradsskrivaren senast 1/3, så att denne kunde sammanställa den s.k. summariska räkningen (som också skulle undertecknas av fogden) och skicka in den till landskontoret senast 1/5. Inga poster fick lämnas oklarerade. Utifrån denna räkning kunde landskontoret lättare se om fogden hade dragit på sig någon balans. Räkningen sändes vidare till statskontoret. Det var särskilt viktigt att landskamreren kontrollerade balanserna för att se om kronofogden höll på några medel eller sökte balansera tidigare års räntor med innevarande års.^° Fogden skulle senast 15/5 lämna alla räkningar, längder och verifikationer (bl.a. restlängden) över uppbörd och utgifter till häradsskrivaren^' så att denne kunde sammanställa den slutliga årsräkningen - specialräkningen. Fogden och häradsskrivaren skulle personligen lämna räkningen till landskontoret före 15 juli vid vite av 3 dsmför varje dags försening. Under rubriken »avkortmng» upptogs för längre tid beviljade skattelättnader för olika hemman, kvarnar m.m.^- Landskamreren granskade räkenskaperna och kunde göra anmärkningar, »observationer». Tillstod fogden någon felaktighet skulle medlen genast indrivas och föras upp i specialräkningen. Var det poster, där det fanns laga skäl för en försening av uppbörden, skulle posten uppföras under balans och klareras 1 kommande landsböcker. Om inte kronofogden erkände sig skyldig skulle landshövdingen utreda ärendena och vid svåra fall remittera dem till kammarrevisionen. Landskamreren var förbjuden att uppta något under balans som inte var styrkt av restlängd attesterad av landshövdingen. I landsbokhållareinstruktionen 1688 framkommer att så ändå ofta hade skett: hittills »warit i bruuk, at uti landzboken balancera en eller annan post, när wederbörande icke strax har kunnat uppläggia verification, utan lofwat den forderligast willia inskaffa, igenom hwilket tilfälle är händt, at slijke poster sedan det ena åhret effter det andra blifwa uti balancen ståendes overificerade».^"*
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=