100 och de utgjorde bevis vid tvister om betalningen; dock krävdes vittnen på att boriden verkligen fordrat kvittering av fogden. Över huvud taget andas många av uppbördsförfattningarna stor misstänksamhet mot de lokala ämbetsmännen: om kvittensböckerna sacfe t.ex. kammarkollegiet år 1729 att det »skulle och mycket til upbördens ricktighet bidraga, om landshöfdingen wid ting och andre stämmor, willa låta för sig upwisa en och annan bondes quittencebok, och den emot fogdens upbördsbok jämnföra, som torde gifwa anledning til mera accuratesse».’*^ Häradsskrivaren hade en viktig kontrollfunktion gentemot fogden genom att han, vid ersättningsansvar, var skyldig att se till att fogden inte tog ut för mycket i skatt. Han skulle föra en egen annotationslängd över vad som uppbars och inomåtta dagar skicka den till landskontoret. Längden kontrollerades mot fogdens eget uppbördsextrakt och uppgifterna från lantränteriet om inbetalningar. Sockenskrivare, som ombud för allmogen, hade rätt att delta som kontrollanter vid uppbördsstämmorna,-^* Kronan utsåg egna kontrollanter: 1608 talas om »gode män» utsända av Kungl. Majt, vilka bl.a. skulle handha böndernas kvittenser (vilket ändrades fr.o.m. 1668). Dessa kronans representanter torde vara ursprunget till de kontrollanter som omtalas 1731. »Någon af de tilstädes warande ståndspersoner, med någon beskedelig af allmogen» skulle efter stämman kontrollräkna det uppburna beloppet och rapportera till landshövdingen. Detta ändrades i februari 1772 till »twänne förmögne i orten kände och säkre män, utan afseende på stånd och embete» som skulle förordnas av landshövdingen.Av föreskrifterna kring kontrollen och deras förändringar, framgår tydligt att både kronan och allmogen ansåg sig ha goda skäl att hysa misstro mot fogdarnas hederlighet. Kronofogden uppbar också skatter från frälsebönder. Några bestämmelser om särskilda uppbördsmöten fanns inte, men adelns fogdar hade rätt att delta vid uppbörden. Omfrälseägaren låtit hemman förfalla till öde blev han skyldig att själv betala frälsehemmanets utskylder till kronan. Inget stadgas om betalning genom ombud, men att sådana måste ha utn\ ttjats ligger i sakens natur. I kronofogdens instruktion sägs att han var sk\ ldig att meddela länsstyrelsen om någon »brukzförwaltare eller annan» hade kontrakt med bönder ombetalning av skatten mot kolleveranser eller annat arbete. Husbönder var ansvariga för skattebetalningen från sma underlydande liksom arbetsgivare i gemen för sina anställda. Grundregeln var att skattebetalaren s|älv skulle infinna sig vid uppbördsmötena även om regelsystemet faktiskt förutsatte inbetalningar till fogden mellan stämmorna.'^ Omnågon av skattebetalarna uteblev från uppbördsmötet stipulerades böter om 24 ösm och stämning inför tingsrätten av kronofogden. Denna bestämmelse mildrades av ständerna 27/2 1772 vad beträffar de lattiga. Det är svårt att tolka tillkomsten av förordningen annat som ett stöd under 33
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=