99 Uppbörden skulle i första hand ske vid uppbördsstämmorna som skulle hållas av kronofogden. Ansvaret för uppbörden vilade främst på honom; han var t.ex. personligen ansvarig för utebliven uppbörd vid dödsfall, eldsvåda eller landbos rymning, om det gick att bevisa att han i sådana fall varit försumlig och inte utkrävt skatterna i tid.*’ Vid den första uppbördsstämman skulle häradsskrivaren debitera allmogens kvittcnsböckcr. Han skulle infora alla räntor, som fanns upptagna i uppbörtfsboken, i en särskild bok för varje husbonde. I resolutionen på allmogens allmänna besvär 1727 sägs uttryckligen att häradsskrivaren inte fick ta betalt för cfebiteringen, men upprepningar av förbudet tyder pä missbruk. I resolutionen pä bondeståndets besvär 1748 framhålls att häradsskrivaren skall signera kvittensboken vid debiteringen. Debiteringen kunde överklagas hos häradsrätten. Det är signifikativt att skärpningarna av reglerna var ett resultat av bondeständets påtryckningar. Bönderna ansåg uppenbarligen debiteringen vara en viktig sak, men frågan inställer sig osökt om den verkligen kan ha genomförts till punkt och pricka, främst med tanke pä den stora arbetsinsats som skulle ha krävts av häradsskrivaren. Dessa kvittensböcker omfattade kronans behållna räntor, medan särskilda kvittensböcker fanns för de indelta räntorna.’'’ Frän 1727 sades att bönderna »skal hafwa» kvittensbok (de omtalas redan i 1668 års uppbördsordning) och 1 729 stadgades att de borde tryckas efter ett uppgjort formulär. ’.1 När skulle dä de olika skatterna erläggas? Författningarna räknar med tre uppbördsstänimor, som skulle hällas för en eller tvä socknar i taget och utlysas senast 14 dagar i förväg. Stämman skulle hällas i sockenstugan eller i något gästgiveri. Utanför dessa möten inföll stämman för uppbörden av mantalspengarna och lagmans- och häradshövdingeräntan (15/3—1/5).’’’ Den första uppbördsstämman inföll i flertalet län (bl.a. i Örebro län) 1/530/6 dä hälften av mantalsräntan och bevillningar skulle betalas. Under bondens bräda tid i juli och augusti fick inga stämmor hällas. Vid den andra stämman 1/9-31/10 skulle resten av mantalsräntan och bevillningarna erläggas. Genom resolution pä allmogens besvär 1741 framflyttades sista datum för betalning av mantalsräntan till tomasmäss för att förbättra möjligheterna till försäljning av spannmålen, och uppbördsstämmor i september förbjöds. I de län där jordeboksräntan utgjordes både i pengar och in natura skulle den liksomde behållna tiondena erläggas i december. Där persedlarna förvandlades efter markegängen, skulle däremot stämman hällas mellan tomasmäss och kyndelsmäss (2/2).17 Fogden skulle vid stämman tala om för bonden vad han skulle betala »innan bonden penningarne framgifwer». Han skulle notera i uppbördsboken vad som erlades och kvittera var)e post i kvittensböckerna.’’’ Dessa var viktiga för rättssäkerheten; fogtfen var förbjuden att utkräva annat än vad som debiterats
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=