96 5) 1747-1756 tillämpades 1731 års jordeboksmetod för de behållna hemmanen. 6) 1757-1855 tillämpades 1684—85 års metod med kronans och indelningshavarnas fria disposition av samtliga persedlar i jordeboksräntan. De olika metoderna kräver i sig några förklarande ord men är framför allt värda en kommentar eftersomden s.k. skatteförenklingsfrågan var en hjärtesak för bondeståndet. Termen hänför sig till frågan om sammanslagning av räntepersedlarna och penningavlösning av räntorna. I böndernas intresse låg att minska antalet persedlar, eftersom de kunde ha svårt att skaffa framudda varor som en gång hade specificerats på 1500-talet. Stånciet eftersträvade även att få lösa jordeboksräntan till ett förmånligt - helst fast pris. Lösningen var i regel eftertraktad eftersom bonden då slapp transporten av persedlarna.*^ Med fasta lösningspriser skulle realvärdet av grundskatterna ha urholkats med prisstegringarna. Vid flertalet frihetstida riksdagar upptog bondeståndet dessa krav i sina allmänna besvär. Hela problemkomplexet var sålunda centralt för majoriteten av befolkningen under frihetstiden. Av samma avgörande ekonomiska bet\'delse var den för statsmakten (tyngd under fästningsbyggen, rustningskostnader och framför allt löner) och de flesta kategorier av ämbetsmän, särskilt de med indelta naturalöner. 1718 års jordeboksmetod infördes eftersom kronan ville minska arbetet med räkenskaperna, förhindra uppbördsmännen att »skinna och skafwa» allmogen vid förvandlingen och framför allt få in kontanta medel. De tre högre stånden genomdrev emellertid vid 1723 års riksdag en återgång till en metod mer fördelaktig för kronan. Vid 1731 års riksdag lyckades bondeståndet bättre och småpersedlarna sammanslogs till en fast penningränta för de behållna hemmanen. Frågan omskatteförenklingen drevs inte enbart av bondeståndet, utan också kronan, främst genom kammarkollegiet, var periodvis intresserad av förenklingar i förv altningens arbete. Så var fallet i början av 1740-talet. Den för bondeståndet mycket positiva utvidgningen av 1731 års metod vid 1743 års riksdag berodde emellertid inte på kronans strävanden, utan hängde samman med oron i bondeleden under åren 1741—13, det misslvckade kriget mot Ryssland, missväxterna och striden kring tronföljarvalet. För indelnmgshavarna var den nya beräkningsgrunden från 1745 naturligtvis ofördelaktig och krigsbefälet besvärade sig vid 1746-47 års riksdag över att de fråntagits en rättighet som garanterats dem av tidigare regenter. Även landsstaten i Gävleborgs län uppvaktade i fragan. Vid denna tid hade läget i landet blivit lugnare och bondeståndet hade tappat anseende i riksdagen. De tre högre stånden återtog därför 1743 års beslut och indelnmgshavarna fick tillbaka sina rättigheter. Adel, präster och borgare tvingade tillbaka bondeståndet ytterligare vid
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=