82 under karriären göra en investering i egen jord. I ytterligare ett fall ägde och bebodde en tidigare fogde - Lars Carlsten - ett frälsehemman i Viby socken. Gården Getingeberg om 1 mantal, som låg strax norr om kyrkan, var en betydande gård med en åkerareal om24 tunnland och 15 kor. Den värderades vid Garlstens död till ca 3.166 dsm.”^ Att detta var en högt värderad gård framgår av att medelpriset för ett mantal ströfrälse i Viby socken vid samma tid låg på 1.576 dsm och för ett skattemantal på ca 1.000 dsm. Även för några av ämbetsmännen i Säter har uppgifter om gårdarnas storlek och värdering kunnat spåras. Sveden, som ägdes av Ingel Fahlstedt hade tjugoen kor och värderades vid hans frånfälle 1783 till hela 3.000 rdr vilket med sannolikt hängde samman med dess bergsfrälsenatur. Jacob Bergs frälsegård Åselby med tillhörande kvarn i St. Tuna värderades till ca 3.333 dsm."* Gårdarnas storlek och det faktumatt de var frälsegårdar, sominte var så hårt belastade av skatter, talar för att avkastningen var så hög att den gett goda möjligheter till avsalu. En mätare på den ekonomiska kapaciteten som går att nyttja för så gott som samtliga ämbetsmän är antalet drängar och pigor. I de fall ämbetsmännen bodde i staden var antalet tjänstefolk lågt — och pigor långt vanligare än drängar. Under början av karriären, och innan de hunnit gifta sig, var det inte ovanligt att ämbetsmännen saknade tjänstefolk. Lanthushållen krävde fler armar. Under de första åren förekommer det att de endast hade en dräng och en piga, men antalet tjänstehjon ökade sedan successivt. Fogdarna hade vanligen två drängar och tre pigor när de stod på höjden av sin karriär (i regel i samband med frånfället), medan häradsskrivarna (om vilkas hushåll vi har sämre uppgifter) hade färre tjänstehjon. Jacob Berg och Ingel Fahlstedt, som redan flera gånger tidigare låtit tala om sig i detta kapitel, hade råd att hålla sig med tre drängar och hela fempigor på sina lantgårdar. I fogdarnas hushåll ingick vanligen också en eller flera »skrivare» (vilka motsvarade författningarnas fogdetjänare), medan det hos häradsskrivarna förekom personer »under information». Någon gång omnämns också studenter i ämbetsmännens hushåll."*^ Bondehushållen i Säter och Västernärke hade under samma tid i regel en dräng och en piga. Antalet tillåtna tjänstehjon var strängt reglerat. En bonde på ett halvt mantal fick t.ex. enligt 1739 års legohjonsstadga hålla sig med en vuxen och en halvvuxen dräng samt en eller två vuxna pigor; i Bergslagen tilläts fler drängar.’’^ Bouppteckningarna ger i flera fall möjligheter att stiga på hemma hos en fogde och titta närmare på vilken levnadsstandard han hade råd att upprätthålla. Det råder ingen tvekan omatt vi rör oss i ståndsmässiga miljöer. För en person som Linné var det naturligt att övernatta hos fogdar under sma resor i landet. 121
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=