82 procent av tallen när det gällde skadegörelse eller egenmäktigt förfogande över annans egendom, medan endast 2 av 35 svarande för tillgrepp försonades med målsägaren. Förlikningar i brottmål registrerades mer sällan i Gullberg än i Linköping. Detta understryker ännu en gång att målen oftare gick till en formell dom i landsbygdshäradet, medan man i staden i högre grad räknade med en förlikning på vägen. Erik Anners har hävdat att lagläsare på landet under 1600-talets början blev »inte sällan mera ett tekniskt biträde åt häradsnämndens storbönder än en självständig och auktorativ representant för statsmakten» med tanke på böndernas starka bundenhet till förlikningstraditionen. Påståendet är säkert välgrundat, men av jämförelsen mellan Linköping och Gullberg att döma gällde detta 1 minst hka hög grad för den lilla staden. I sju fall skedde förlikningar i Gullberg efter lindrigare slagsmål och trätor. medan två svaranden vardera förliktes i tjänstefrågor respektive angående skadad egendom. Normalt avkunnades alltså en dom. Fler förlikningar registrerades under den första tioårsperioden )ämfört med senare. I tre fall, samtliga 1604, framgår att man avstått från böter på grund av förlikningen. I det första fallet hade två män slagits så att de fått sår i huvudet. Det andra fallet gällde en person som slagit en man som sedermera dött, dock troligen inte av dessa slag. Den svarande gick med på att betala hustrun till den avlidne 5 marker eller ett kläde och därmed var saken avslutad. Det sista målet gällde två män somokvädat varandra under ett dryckesgille. Protcakollet förklarar att de friades av »de 12» på grund av förlikning. Någon enstaka gång framgår det att parterna har haft hjälp av grannar i denna medlingsprocedur. Vi kan förmoda att andra personers hjälp spelat en större roll än vad som framgår av de knappa uppgifterna i domstolens protokoll. På Öland finner man flera bevis för att rätten fäst stor vikt vid att parterna i konflikter skulle bh vänner och förlikas, även omböter utdömts. Vidgar vi perspektivet till att gälla andra länder finner vi samma sak. 1 England har man i första hand sökt förlikningar, även när det gällde brottmål. De åstadkoms många gånger med hjälp av prominenta medlemmar av lokalsamhället, till exempel större jordägare eller präster. I Frankrike kom många av cfessa förlikningar att ske inför en ’notarie’, vilken var en officiell person som bland annat hade till uppgift att skriftligen registrera överenskommelserna. Även där spelatfe medlemmar av den lokala eliten en medlande roll.'’ Värjemålscdcn En mincfre del (6 procent) av de fullfölida brottmålen ledde i Linköping till frikännande. Bland egendomsbrotten var andelen högst (var femte svarande fri- " F.rik Anners 1977, s. 22. Lennart l.andin 1963, s. 181-182. M. J. Ingram 1977, s. 125-128. T. C. Curtis 1977, s. 142142. Xicole Castan 1980, s. 13-51.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=