70 läggande mening, medan de var mindre intresserade av att i onödan blanda sig i andras liv.’’-' Den mest aktive officielle åklagaren i Gullberg var hcjdcridarcn, vilken hade ansvaret för kronans skogar och jakträttigheter. Hejderidaren väckte åtal för olaga skogsåverkan åren 1619, 1625, 163S, 1640 och 1644, dvs. under senare delen av perioden. Anledningen till att man tillsatt en särskild person för detta värv är naturligtvis att det var svårt att få privatpersoner att agera mot sina grannar omsaker som kunde leda till höga böter. Intrycket från domböckerna vid 1600-talets början är att offentliga åklagare sällan agerade. Protokollens uttrvckhga infomation underskattar dock åklagarnas roller. Som vi senare skall se, förekom det ett antal mål som antingen berörde kronans intressen eller stadganden och lagar där ingen privatperson berördes direkt. Ofta anger domboken då ingen målsägare alls, men det måste naturligtvis ha funnits någon som fäste domstolens uppmärksamhet på målet och som försökte skaffa fram bevis i denna typ av mål. De flesta mål, äv^en brottmål, väcktes och eirevs av privatpersoner. Ordförandeskapet vid domstolarna innehades av mer eller mindre formellt skolade personer, som själva socialt stod relativt nära övriga medlemmar av borgerskapet respektive bondeklassen. En tendens mot ökad professionalisering kunde dock förmärkas parallellt med en intensifierad kontroll uppifrån, exemplifierad av landshövdingens ökade inflytande på borgmästarvalen och hovrättens övervakning av den lokala rättskipningen. I städerna rekryterades övriga ledamöter av rådstuvurätterna bland välrenommerade handlande och hantverksmästare, medan nämnderna vid tingen befolkades av bönder. Genomsnittstiden för tjänstgöring var ofta kort, men vissa rådmän och bönder satt i åtskilliga år. Dessa veteraner kom att representera kontinuiteten i lekmannainflytandet, som särskilt under 1600-talet tvcks ha vant stort. Det är en allmän åsikt bland forskarna att detta inflytande sedermera komatt minska i takt med att domarkåren professionahserades och lagens likformighet betonades kraftigare. Det juridiska språket blev mer komplicerat, vilket protokollen bär spår av redan under 1600-talets slut. Fogdarna, befallnmgsmännen, kronokommissarierna och andra statliga tjänstemän blev samtidigt alltmer aktiva, när centralmakten blev mer intresserad av vad som försiggick vid domstolarna, vilket vi kommer att få exempel på längre fram i undersökningen. Kcith Wn^htson 19SC, s. 26—30 1<S0—ISi. |anics Slnarpc 1‘>S4, s. 7h-77. ).inics Sli.irpc s. 34-36. D.n ul I l.ihcrtN 1967, s. 191-201.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=