69 Minst en av länsmännen i Gullbergs härad under 1600-talets förra hälft hade även vant nämndeman och samma karriär var vanlig i andra områden. Detta var naturligtvis en värdefull merit för en blivande länsman. Aven om länsmännen i Gullberg deltog som rättvisans hjälpare, anges de sällan som aktiv åklagare i domböckerna. I ett fall 1625 kärade länsman Ingemar i ett mål angående försummad rusttjänst. Sedan dröjde det till 1644 innan vi finner en identifierad kollega, Måns, som då är målsägande angående ett lönskaläge. Måns agerar två gånger igen angående mökränkning år 1647. Han nämns som närvarande vid tingsförhandlingarna under hela återstående delen av den period som domboksvolymen omfattar, dvs. till 1659. Länsmannens formella roll tycks vara ökande och kontinuiteten i befattningen stcirre. Den svenske länsmannen rekryterades alltså bland bönder med förtroende i sm hembygd. Han ställdes naturligtvis inför svåra prov, när han skulle agera mot sina egna grannar. Många gånger torde han ha handlat med diskretion för att inte förstöra relationerna till häradets mnevanare. Vi kan därför inte förutsätta att allt av mindre allvarlig natur som komtill hans kännedom anmäldes till domstolen. Framfor allt torde han ha agerat i saker som den allmänna opinionen upprördes över, eller som var för allmänt kända för att negligeras. Undantag från denna regel fanns naturligtvis, och det hände att länsmännen råkade illa ut. Den 27 februari 1644 infann sig själve landshövdingen till Gullbergs häradsrätt för att förhöra sig om hur länsmannen Nils Persson skött sitt ämbete. Dels hade han mecf tvivelaktig rätt fängslat en hustru Ingeborg, dels hade det inkommit ett regeringsbrev, där man misstänkte att samme länsman varit försumlig i handhavandet av kronans intressen. Saken rannsakades och ledde, som det tycks, inte till några allvarligare konsekvenser för Nils Persson, men visar ändå att hans position var känslig. Även i England vilade den lokala åklagar- och polismakten främst på lekmän. »Petty constables» valdes för ett ar i taget bland innevånarna. Qfta var de välbetrodda personer med en social ställning nagot över genomsnittet. Deras mellanställning mellan lokalbefolkningen och överheten var likadan som de svenska länsmännens och det har visat sig att de i första hand beivrade saker som väckt allmän förargelse och främst åtalade personer som stod utanför det etablerade samhället. Deras insatser kan naturligtvis mte bedömas med den moderna synen pa polisens roll som mattstock. Att inte ingripa kunde bidra mer till lugnet än att ingripa i vissa situationer. Under 1500-talet fann man ofta att lokala ämbetsinnehavare i England själva stod inför rätta för varjehanda saker, medan detta var mindre \ anhgt efter 1620. Samma skillnad avspeglade sig, som vi såg, vid en jämförelse mellan förtroendemännen i 1500-talcts Medelpad och deras kollegor på 1600-talet. De nordamerikanska kolonierna övertog det engelska systemet med »constables» och även där visade sig dessa övervakare mest benägna att svara för att lag och ordning upprätthölls i en grund-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=