68 tingstörhandlingarna. I stället infinner sig lokala adelsmän som arrenderar kungssaken i böterna, vilket tydligt visar att fogden 1 första hand ansågs ha fiskala uppgifter, inte att verka som allmän åklagare. Åren 1630—32 finner vi kungens fogde Per Joensson i Berga tillsammans med arrendatorerna och från och med 1634 nämns inga arrendatorer. Däremot är fogden ständigt närvarande vid förhandlingarna och har nu oftast fått titeln befallningsman. Kontinuiteten i fogdebefattningen tilltog. Befallningsmannen Bengt Månsson sitter åren 1638—44 och hans efterträdare Töres Eriksson är fortfarande kvar, när domboksvolvmen slutar år 1639. Han blev sedermera utnämnd av kungen till borgmästare i Linköping, en svssla som han av åldersskäl lämnade 1682.'* De arrendatorer som i praktiken tycktes sköta fogdesysslan förekommer också några gånger som kärande i brottmål. Gustav Nilsson väcker två mål 1626, ett angående obetalda utlagor, ett om fridsbrott och Jöns Hansson till Säby står som kärande 1632 angående ett vådaskott. Det är troligt att fogden tagit initiativ äv^en i ett antal andra mål, även om inte detta framgår uttryckligen i domboken. Ulleråkers dombok redovisar från 1500-talets mitt flera exempel på att han kärat i mål som inte direkt rörde kronans intresse annat än av' bötesfiskala skäl. Någon allmän åklagarroll kom dock fogden aldrig att få under denna tid.'*''' Vi har redan konstaterat att de flesta frågor, även brottmål, startades av privatpersoner. Den offentliga åklagarinstitutionen var således inte särskilt väl utvecklad. I lands- och siadslagen föreskrivs att vid brott som inte var riktade mot enskild person skulle envar kunna vara målsägare. Detta skedde naturligtvis för att försäkra sig om att sådana brott beivrades och belöningen blev då andel i böterna.■*'* Länsmannen hade också ett ansvar att agera i dvlika fall.^*" Länsmännen nämns redan i landskapslagarna och avskaffades först 1918.^’ Under medeltiden kan eventuellt länsmännen ha tillsatts av allmogen, men på 1600-talet övergick denna rättighet definitivt till landshövdingen. Vid tillsättningen torde förmodligen nämnden och domaren ha haft tillfälle att ge svmpunkter. Länsman skulle väljas bland fast bofasta bönder i häradet. Några stadganden om hans roll som allmän åklagare, bortsett från landslagen, fanns inte förrän 1694, då den fastslogs i ett kungligt brev. I övrigt skulle han biträda fogden 1 uppbörden och andra svsslor, hjälpa till att hålla ordningen i häradet och övervaka skjutsning och gästning. Vid 1600-talets mitt börjar landsfiskaler att omtalas, vilka från början skulle bevaka fiskala brott, som namnet säger, men som med tiden fick mer vidsträckta arbetsområden.^’ K. Beckman 1918, s. 7-9. Stig Claeson 1987, s. (SO—6.S. ■''' I.ars Henman 1973, s. 18. Ragnar Hemmer 1935, s. 126. ''' Bo Westerhult 1965, s. 19. Bo Westerhult 1965, s. 21-22 oclt 73. Göran Inger 1980, s. 1 19. 4'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=