67 senare länsmän. De figurerade sällan i brottsmål och när det skedde var brotten av ringa betydelse. Fn »elit» av nämndemän tjänstgjorde under relativt långa perioder, medan många bara innehade sysslan ett eller två år. Resultaten liknar därmed i hög grad dem som vi fann i Njurunda och på Öland ungefär samtidigt. Nämnden hade på 1600-talet fått stor stadga, varvid välbetrodda bönder svarade för kontinuiteten. Man behöver inte betvivla att de hade stort personligt förtroende i sm bygd och att de i kraft av erfarenhet spelade en framträdande roll i nämnden. Det är inte förvånande att de kom att påverka domstolens arbete, i synnerhet då domaren rekryterats från grupper inte alltför socialt avlågsna från deras egen. Det lokala inflytandet på domstolarna måste onekligen ha vant stort mom de ramar som hovrätten kom att snäva in efter 1614. logderi var kungens högste representant i häradet. Titeln förekommer redan under medeltiden och under 1600-talet kallades han även befallningsman. Han hade hand om uppbörden, beivrade överträdelser av lagar och förordningar, hade ansvaret för verkställandet av straff, övervakade lösdrivare, skjutsningen och gästgiverierna och skulle i största allmänhet sköta kronans intressen. Under 1600-talets förra hälft fanns inga krav att fogden skulle ha juridisk examen, däremot att han skulle ha juridisk erfarenhet. Till sin h)älp hade han några tjänare och länsmännen. Ibland finner man titeln profoss för dem som skulle verkställa kroppstraff, biträda vid arresteringar, mm. De sistnämnda var socialt inte särskilt respekterade, av vissa nedslag i domböckerna att döma med VISS rätt. På 1600-talets Öland anklagades en för edsöresbrott 1625, en annan för dråp 1645 och en tredje var två gånger inställd för misshandel. Problemet att på 1600-talet rekrytera personer som skötte polisiära funktioner var inte unikt för Sverige. Den franska motsvarigheten var till exempel dåligt betald och därmed ofta korrumperad.'^'’ Pogden närvarade vid tingsförhandlmgarna och torde ofta ha framfört sma åsikter när han fann anledning. Som utsagd åklagare finner vi att fogden agerade själv i Gullberg år 1613 i ett mål mot en person som anklagas för att ofrivilligt ha vållat en annans död. Samma år kärade fogden Simon Arentsson på Kungsbro mot en som olovhgen brukat bössa. Dessutom \ar fogdetjänaren Göran Olofsson målsägare 1645 angående försummade utlagor och samma år kärade fi>gden Töres Knksson mot Per Ugglebv, Hugo Hamiltons gårdsfogde, som olagligen fängslat en person. 1 vtterligare tre fall har personer med samma namn som fogdar, men utan titel, kärat i brottmål. Sammantaget avslöjar dock detta mgen omfattande aktivitet som åklagare från fogdarnas sida. I CAillbergs härad skedde det under 1600-talets första decennium täta skiften på fogdebefattningen. Prån 1604-1617 nåmns Sju fogdar, varav en del kallas »hertigens» och en del »kungens». Aren 1622—1630 figurerar mgen fogde vid Bo Wcstcrluili I'-XiS, s. 19-21, 24, 7S <.)L'h 272-2'’3. I cnn.in l .iiulin 19(i3, s. 23-26 1S31S6. |. A. C'.im(.'ron |9S1, s. 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=