65 och avsattes »på hela församlingens begäran» 1638. Sonen tycks inte ha lidit mycket av faderns vanheder, eftersomhan komatt fortsätta sombonde på fars hemman, var nämndeman i 16 år och gästgivare. Nämndemännen var mer aktiva som parter vid tinget än genomsnittet bönder, mestadels i ekonomiska tvister. Några var inte helt fläckfria. Ibland fälldes de för att inte ha betalat tull på försålda varor, vilket troligen inte betraktades som en grov synd av församlingsborna. En del bötade dessutom för att inte ha sett till sina kreatur, för att inte ha betalt skatten i laga tid eller för att inte ha fullgjort andra skyldigheter mot kronan. En nämndeman hade i sin ungdomfällts för mökränkning och en annan för att inte bevistat gudstjänsten. Några gånger figurerade en nämndeman i slagsmål. På det stora hela var det emellertid fråga om relativt små förseelser. Nämndemännen i 1600-talets Njurunda tycks ha varit betydligt laglydigare än sina företrädare i Medelpad på 1500-talet. Samhållet tycks ha blivit lugnare och mindre präglat av öppna våldskonflikter under den tid som gått. Nämndemännen i 1600-talets Njurunda tjänstgjorde också i genomsnitt dubbelt så länge som sina föregångare, vilket visar att nämnden blivit mer permanent och fått större stadga. Ännu ett exempel har hämtats från litteraturen. I Lennart Lundins presentation av öländska domböcker från 1600-talets början finns en förteckning över nämnden åren 1613—1649.'*' Av sammanlagt 352 nämndemän under perioden var den genomsnittliga tjänstgöringstiden 7 år (medianen). En fjärdedel satt 16 år eller mer och rekordet var 37 år! Resultatet liknar det vi fann i Njurunda. Även på Öland framstår en mindre grupp av personer som särskilt framträdande. Anders Björnsson i Aleklinta var nämndeman i 31 år och dessemellan länsman och ytterligare fem hade långa tjänstgöringsperioder som nämndemän samt tjänstgjorde som länsmän. Den senare sysslan gick ofta i arv från far till son. Inte heller på Öland var de betrodda helt tadelfria. Bland länsmännen dömdes en 1646 för att ha spritt ett rvkte omsin svägerska, en för att i tjänsten ha gett felaktiga uppgifter om en stenleverans 1621, en för utebliven redovisning 1628 och en för hustrumisshandel och träta 1648.“*' Efter dessa exempel skall vi se hur situationen var i Gullbcrgs härad under 1600-talets förra hälft. Uppgifterna har hämtats från domböckerna, cfär nämndens ledamöter har antecknats under varje session. Antalet tjänstgöringsår har beräknats som ett brutto, dvs en nämndeman som suttit minst en session har räknats som tjänstgörande ett helt år. Siffrorna är därmed lätt överskattande, men inte i någon nämnvärd omfattning. Medianen visar sig vara låg, 2—3 tjänstgöringsår, men spridningen är stor. Av totalt 94 personer åren 1604—1659 satt 27, en dryg fjärdedel, mer än tio år. Rekordet var 35 år, vilket uppnåddes av Jöns Klemetsson i Berg, som tjänstgjorde mellan 1622 och 1659. Nils Håkansson i Sjögesta, som tjänstgjorde ■*' Lennart Lundin 1963, s. 259 tt. Lennart Lundin 1963, s. 23-25. 5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=