56 med omnejd 1599—1606. Han v^ar son till kyrkoherden i Västra Husby i Östergötland. Karriären gick via tjänster i hertig Karls kammare till fogdebefattningen. År 1606 blev han fogde i Kinda och Ydre, där han stannade till 1630. De sista åren var han samtidigt arrendator av fogdebefattningen i Linköping. Han hade också varit lagläsare och medlem av hertig Johans egen hovrätt och blev bisittare i den nybildade Göta hovrätt 1634. Per Mattson var först gift med en ärkebiskopsdotter och efter hennes död med en dotter till borgmästaren och köpmannen i Linköping, Per Eriksson. En annan av denne köpmans döttrar var gift med Johan Adler Salvius. Det förvånar inte att Per Mattson med sådana kontakter och en lång ämbetsmannainsats blev adlad under namnet Stiernfelt år 1629. Folke Lindberg, som gett oss dessa uppgifter, anser det vara troligt att fogden ibland även spelat rollen som fögderiets ombud och förespråkare inför de högre myndigheterna, således en något ljusare teckning än den bild av »bonde- och borgarplågare» som ofta varit populär. Efter tillkomsten av fasta landshövdingeämbeten och framför allt efter 1600-talets mitt avtog fogdens-befallningsmannens roll vid rådstugorna. Hans närvaro var inte längre obligatorisk för att en dom skulle bli giltig, även om han deltog av och till. Den minskade betydelsen förklaras troligen också av att magistraten på ett annat sätt än tidigare kom att representera statsbyråkratin. Fogdens uppgifter blev alltså alltmer koncentrerade på uppbörd och andra statligt kamerala uppgifter.'"* I Linköping agerade fogden uttryckligen som målsägare i femfall. Ett rör en person som kommit i bråk med överheten, de andra olaga lanthandel, olaga jakt(!), stöld och otidigheter. Man kan inte via protokollens tystnad utesluta att fogden varit aktiv i fler fall, som inte protokollförts. Det finns ett antal mål, där det klart låg i kronans intresse att så skedde. Inte oväntat kunde det uppstå konflikter mellan fogden och borgerskapet. Den 20 november 1612 visar det sig att kämnären i staden hade sagt sig ge fogden Erik Nilsson »tusen djävlar». För detta hamnade kämnären en tid i fängelset. Ett protokoll den 24 mars 1614 redovisar en förlikning mellan fogden och borgarna arrangerad av landshövdingen i Östergötland, LindormRibbing, ståthållaren på Vadstena slott, Jöns Nilsson, kammarrådet och översten Lars Tykesson, kammarrådet Pär Månsson, befallningsmannen i Kind och Ydre härad, Per Matsson, och lagläsaren i Bergslags härad, Hans Hmdersson. Förliknmgen undertecknades av fogden Erik Nilsson samt 12 borgare i staden. Tvistens orsak framgår endast indirekt av protokollet. Där förklaras att när fogden anser att orätt skett mot honom, när han fordrar att någon skall komma inför lag och rätt, skall borgmästare, råd och stad böta 200 daler till hertig Johan av Östergötland. Om, å andra sidan, fogden åsidosätter förlikningen eller trakasserar någon borgare med hugg och slag, eller på annat sätt vållar '■* Folke I.indbert; 1975, del 2, s. 141—147.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=