49 exempel under transporten från ett ställe till ett annat. Även detta pekar på en skärpning av rättvisans sätt att fungera. Självmordsförsök, som under denna tid enligt lagen var straffbart, var åtalsanledning för 11 personer 1645—54, men 50 år senare endast i tre fall. Detta redovisar naturligtvis inte den reella omfattningen av självmorden. Siffrorna pekar pä att ivern att belasta självmordskandidaterna med ytterligare bördor pä väg att avta. Aren 1795-1804 finns inte ett enda sådant fall i Östergötland. Däremot har dä det totala antalet åtalade nästan fördubblats jämfört med föregående period. Ökningen skedde nu inte alls bland sexualbrotten, där kontrollen tycks ha nätt sin kulmen. I stället är det egendomsbrotten som tredubblas (!) och våldsbrotten somnästan fördubblas. Antalet åtalade för stöld är mänga fler och dessutom tillkommer kategier som varit mycket små tidigare. Jämfört med 1745—54 ökade de svarande för rån frän 1 till 25, för förfalskning frän 6 till 69 och för övriga egendomsbrott från 2 till 21. Utan tvekan har vi här anledning misstänka att den sistnämnda perioden i högre grad än den förra präglades av ett växande antal brott mot egendom. Förfalskningsbrotten, som oftast begicks av samma sociala grupper, avser inte enbart ekonomiska bedrägerier. Där döljer sig också ett antal av förfalskningar av prästbetyg och pass. Aven dessa brott avslöjar att samhället nu tycks ha präglats starkare av proletariseringen och av en polarisering mellan de besuttna och de som inte ägde någonting. Morden tycks inte ha ökat i omfattning från 1700-talets mitt till dess slut. Däremot fördubblades antalet svarande för dräp eller vällande till annans död, och övrigt grovt våld inklusive fridsbrott ökade frän 8 till 50 åtalade. En viss ökning noteras även för konflikter mellan undersåte och överhet, mellan barn och föräldrar och för verbala konflikter. Allt detta pekar pä att de sociala klyftorna i samhället kan ha ökat. Vi får anledning att återkomma till detta, när vi studerar saköreslängderna. Att överheten skärpte sina reaktioner mot demsom inte handlade i enlighet med sina undersätliga åligganden avspeglas ävCn i att en ny kategori dök upp pä allvar, nämligen personer åtalade för tjänstefel och olika former av vanvördande av domstolen. Att de svarande för fängspillning blivit fler, visar dels pä att samhället ville skydda respekten för rättvisan, dels avspeglar det ett ökande antal fångtransporter. Dessa transporter skedde dels när till exempel notoriska tjuvar fraktades frän en domstol till en annan, dels när fångar var pä väg till fästning eller fängelse för att avtiäna straff för grova brc:)tt. Fångtransporterna var ofta en börda för dem somskulle utföra dem och av och till lyckades dehnkventerna avleda sma väktares uppmärksamhet. Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att antalet åtalade sjönk drastiskt mellan 1635—44 och 1695-1704, främst därför att hovrätterna inte längre behövde befatta sig med ett antal sexuella överträdelser och enklare stölder. Därefter steg siffrorna igen, dels därför att antalet tillgrepp stadigt ökade, dels därför att fler åtalades för våld och konflikter. Dråpen blev fler, men dessutombevar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=