48 des. Till detta kom emellertid att även antalet handlagda våldsbrott minskade i Östergötland, särskilt dråp och vållande till annans död. Till en del kan detta naturligtvis ha berott på en liknande ändring av praxis vad det gäller utdömandet av dödsstraff i underrätterna, men det är också möjligt att denna siffra speglar en utveckling mot ett mindre våldsamt samhälle. Med hjälp av saköreslängderna från Linköping och Gullbergs härad kommer vi senare att kunna besvara denna fråga med större säkerhet. Följande period, 1745—54, har antalet åtalade åter igen ökat, även omdet inte når upp till det som gällde före år 1650. När det gäller sexuella brott sker en dubblering jämfört med 50 år tidigare. Ökningen sker i samtliga underkategorier med undantag av enkelt hor. Det kan särskilt noteras att tidelagsbrottet, som åren 1635—44 endast samlat tre åtalade nu omfattade 21 svarande. I detta fall visar siffrorna med stor sannolikhet att ivern att bestraffa tidelag var betydligt större under 1700-talets mitt jämfört med tidigare. Även antalet svarande för egendomsbrott dubblerades och detta berodde i synnerhet på att stöldmålen hade ökat på hovrättens bord. Den troligen främsta förklaringen är att straffet skärpts för inbrottsstölder år 1745, såtillvida att man i underrätterna skulle döma till dödsstraff, även omde flesta senare benådades av högre instanser." En del av ökningen kan också bero på att fler grova stölder över huvud taget kom att beivras. Även denna hypotes kommer att testas med hjälp av saköreslängderna. Ökningen ägde även rumför dem som åtalades för olika våldsbrott. Antalet personer som svarade för överlagcia mord var hela tiden relativt litet, men även denna siffra hade nu dubblerats. Dråp och vållande till annans död förekom likaså oftare igen. Dessutommöter vi två nya kategorier somtidigare förekommit ytterst sällan, men som nu figurerade av och till i hovrättens protokoll. Våld och andra misshälligheter med myndighetspersoner samt motsvarande konflikter mellan barn och föräldrar samt barn och svärföräldrar hade blivit föremål för hovrättens intresse. Delvis kan detta spegla tdltagande konflikter i ett samhälle som var mer proletariserat och där avståndet mellan allmogen och överheten vuxit. Till en del måste man dock även räkna med att det skett en skärpning i synen på dessa konflikter från myndigheternas sida. Ytterligare en kategori började uppta hovrättens tid i större omfattning, nämligen överträdelser av religiös natur. Olika utslag av vidskepelse redovisas nu för 14 åtalade, smädelse av Guds namn för lika många, medan bråk i kyrkan och andra överträdelser svarade för resten inom denna kategori. Utan tvekan hade den religiösa disciplineringen vuxit i styrka och nått den världsliga lagens domäner i högre grad än under 1600-talet. Även här kommer vi att få mer underlag för våra tolkningar via saköreslängderna. Slutligen finner vi 13 personer som svarar för fångspillning, dvs. att ha orsakat att en fånge lyckats fly, till " Åke Malmström 1934, s. 12S-129. Se även i kapitlet omvald och andra konflikter nedan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=