39 bruken i Säbrå erbjöd arbete. Skillnaden är att rationaliseringen i jordbruket inträffade tidigare, och att andelen bönder på eget eller annans hemman var mindre i Gullbergs härad. Proletarisermgen gick betydligt längre i söder. De fyra domstolsdistrikten representerar var för sig olika socioekonomiska miljöer, men vissa utveckhngshn)er går att känna igen i flera av dem. I städerna kan vi konstatera att befolkningstillväxten var svag till strax före 1700-talets mitt, då den tog fart i både Linköping och Härnösand. Med undantag av korta perioder av tillbakagång ökade sedan befolkningen, och detta skedde till stor del på grund av invandring, eftersom den naturliga folkökningen var negativ. Under 1700-talets andra hälft tvcks det inte i kvantitativ mening ha inträffat någon avgörande proletarisering, snarare t\’ärtom. Medelklassen och hanrverkargrupperna växte kraftigare än kategorin mer obesuttna. Under 1800-talets förra hälft fortsatte medelklassen att växa, men hantverksmästarna blev inte fler. I stället ökade framför allt antalet gesäller och lärlingar. Denna utveckling är gemensam för båda städerna, men den var mer markerad i Linköping, såväl vad det gäller befolkningsökningen som proletariseringsgrad under 1800-talet. På landsbygden ökade också befolkningen kraftigt från och med 1700-talets senare del och de obesuttnas andel blev större. Denna proletariseringsprocess märktes tydligast i Gullberg, medan den var mindre markerad i Säbrå. Rationaliseringen av jordbruket i form av ett faktiskt minskande antal bönder på egna och andras hemman kan tydligt observeras i Gullberg under 1800-talets förra hälft, medan bönderna fortfarande blev fler i norr, om än inte i samma takt somtorpare och helt )ordlösa. Ett femte domstolsdistrikt. Östra Göingc härad, används då och då för jämförelser från 1600-talets slut till det tidiga 1800-talet. Detta härad var betydligt större än de andra två, och inga försök har gjorts att beräkna befolkningstal och sociala struktur vid olika tillfällen. Häradet ligger i norra Skånes skogsbygd på gränsen till Småland och var vid 1600-talets slut föremål för en försvenskning. Förutom jord- och skogsbruk förekom där även saltpeterisjudning och hantverk, bland annat manufaktursmide. Befolkningstätheten var naturligtvis större än i Norrland, och möjligheterna till en expansion av jordbruket via nyodling var mindre. Redan på 1600-talets slut har man tyckt sig finna tecken på ett befolkningstryck i området. Socialt liknade Östra Göinge säkerligen mer Gullberg än Säbrå. j.\n Siindin 1986, s. 143-146.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=