469 det vara så att fler kvinnor än tidigare tvangs att hålla sig intill eller på fel sida om lagens råmärken i sina försök att skaffa sig bärgning. Vi har också anledning förmoda att såväl kvinnor som män inom sig bildat alltmer heterogena grupper. Å ena sidan fanns en majoritet av »laglydiga» personer, som omfattade det framväxande borgerliga samhällets värderingar, å den andra en minoritet, som vissa tider hade svårt att finna sm bärgning med lagliga medel och som av och till kom i klammeri med rättvisan. Procentuellt sett var de senare betydligt färre bland kvinnorna och deras könsroller utgjorde spärrar mot vissa brottsliga handlingar, till exempel grövre stölder och våldsbrott eller fylleri och buller på gator och torg. Men även kvinnor hamnade då och då i saköreslängderna och befolkade spinnhusen, bland annat det somupprättades i Norrköping under 1700-talet. De enskilda människorna Få historiska källor torde ha ett så stort läsvärde som domböckerna om man vill komma enskilda medlemmar av allmogen inpå livet, låt vara att vi får informationen serverad av en notarie. Många protokoll bär vittnesbörd om att skrivarna bemödat sig att återge utsagorna så troget som möjligt, vilket naturligtvis inte motsäger att berättelsen påverkats av deras egna värderingar. Få har lämnat så detaljerade historiska spår efter sig som »avvikarna», och många gånger var dessa avvikare till synes mte särskilt annorlunda än andra. Ibland kan historierna bli rent tragikomiska och protokollföraren torde ha dragit på munnen. Eller är vårt skämtlynne annorlunda än andra tiders? För en nutida läsare är det svårt att inte le, när vi får oss till livs berättelsen om hur borgmästaren i Linköping 1645 gömmer sig för Mats bokbindare från Norrköping, som kommer för att klaga på att han inte tilldelats ett ståncf vid Mickelsmäss. Mats’ utgjutelser blir för mycket för borgmästaren, som lämnar sin kammare och ger sig in i en häftig ordvä.xling med sin vederpart, innan stadsfogden kommer och arresterar bråkmakaren. Bonden Nils Mårtenssons och smeden Daniel Dufvas hemfärd från en handelsresa till Härnösand 1836 kunde ha hämtats ur en filmkomedi från 1930-talet. De utsätts för ett rent bondfångeri, sommycket väl kan ha underlättats av att de tagit några färtfknäppar innan de begav sig på hemväg. Historien slutar dock lyckligt för de båda, sedan tjuven avslöjats efter diverse förvecklingar. Ännu oftare är historierna enbart tragiska, och ger oss inblickar i den hårda tillvaro våra förfäder tvingades utstå. Närmast patetiska ter sig pigan Gunilla Börjesdotters småstölder i husbondens kistor i Linköping 1645. Hon använder det stulna till att bjuda kamrater på öl och ger också en del till sin mor, somgår omkring och tigger i staden. An mer sorgligt var livet för pigan Ingeborg Andersdotter, som blev med barn med sonen i huset, men drevs ut av sina husbönder och födde fram ett foster som dog mitt i vintern under en gran.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=