467 Vid genomgången av saköreslängderna för andra hälften av 1500-talet i Medelpad återfanns få kvinnor över huvud taget. Kvinnorna ökade sin andel från denna period framtill 1700-talet. Kvinnans ställning både som kapabel att själv föra sin talan och som ansvarig för sina gärningar förstärktes. Kyrkan spelade här en betydelsefull roll. Att de ogifta mödrarna kriminaliserades i lönskalägesmäl under 1600-talet kan ses som en viktig symbol för detta. Fortfarande vid 1600-talets början var de i minoritet bland dem som åtalades och bötfälldes för överträdelser av sexuallagstiftningen, men under 1700-talet kom de att bli i en allt större majoritet, inte minst sedan männen började smita undan ansvar. Även om böterna i detta fall var lindrigare för kvinnorna, kom det att betyda att de utifrån till synes likformiga lagar blev härdare drabbade än männen. Bland dem som fick omvandla sina straff till spö för män, ris för kvinnor eller senare till fängelse pä vatten c)ch bröd var kvinnorna ofta överrepresenterade. Stormaktstidens demografiska konsekvenser kan ha spelat en viktig roll i detta sammanhang. Mänga män drog ut i krig och komaldrig tillbaka och detta lade, som i de flesta krig, större ansvar pä de hemmavarande kvinnorna. Rättskiparna tvangs ta hänsyn till detta. Redan under 1600-talets förra hälft var andelen kvinnor som parter och vittnen — och även som edgärdsgivare när en kvinna var anklagad - större än den tycks ha varit under 1500-talet, och sedan steg siffrorna ännu mer. Framför allt eftersom häxprocesserna ägde rum vid speciella domstolar, har vi här inte ägnat dem något större utrymme, men det står klart att bland cie kvinnor som dömdes och brändes på bål fanns de som hade utmanat den manliga hegemonin genomatt uppträda pä ett sätt somstred mot den traditionella synen på deras roller. Häxprocesser och kontrollen av den utomäktenskapliga sexualiteten bidrog till att definiera kvinnorollens gränser.^ Att kvinnornas totala andel bland dem som dömdes var större i Linköping än i Gullberg vid 1600-talets början var, som vi sett, framfor allt en produkt av att de olika brottskategorierna fördelade sig annorlunda i staden än pä landsbygden. Fortfarande tycktes ciet inte finnas någon avgörande skillnad mellan land och stad vad det gällde kvinnornas roll, utomnär det gällde rena tillgrepp, där kvinnorna var fler i staden, ett resultat som även har återfunnits i England vid samma tid. Pä 1700-talet hade det uppstått en klar skillnad även för den totala brottsligheten, såtillvida att kvinnornas andelar var större i Linköping och Härnösand än i Gullberg och Säbrä. Delvis berodde det pä att antalet utomäktenskapliga födslar växte snabbare i städerna, men det gällde även andra kategorier. Särskilt tydligt märks det bland egendomsbrotten, där kvinnorna nu var ungefär lika mänga som männen i städerna, medan de pä landsbygden endast utgjorde en femtedel av samtliga bötfällda. ^ En diskussion om kvinnans ställning under denna tid med referenser till nyare forskning finns i NHT:s specialnummer (2:1991) om »tingböcker». Hilde Sandvik 1991. Grethe Jacobsen 1991. Anna-Christina Ultsparre 1991.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=