462 hantverkets former reglerades annars inte i första hand vid rådstuvurätterna i Linköping och Härnösand. Dessa mål utgjorde vanligtvis en liten del av agendan. Under skråtvångets och de äldre handelsregleringarnas sista tid kunde man dock märka en mobilisering av rättsapparaten. Antalet bötfällda för olaga torg- och marknadshandel ökade omkring år 1800 liksomantalet somfick böta för mångleri och olaga hantverk. Likaså blev det fler mål som rörde undermåliga varor, okrönta mått, osv. Skråsamhället tycktes ha fått svårare att upprätthålla systemet utan rättvisans hjälp. Vid 1600-talets slut märkte man i första hand statens fiskala intressen i häradsrätternas domböcker. Skogsavverkning och brännvinstillverkning var lantliga sysslor, och när staten ställde högre anspråk inombåda dessa områden steg de bötfälldas antal. Mörkertalet torde dessutom, med tanke på svårigheterna att överbevisa lagöverträdarna, ha varit mycket stort. Likaså var det landsbygdens befolkning som i första hand led av statens anspråk på körslor, skjutshållning och väghållning, och även detta föranledde många bötesförelägganden. Från detta var städerna relativt fria, även omolaga brännvinsförsäljning med tiden kom att bli en anledning till böter. Successivt blev emellertid brännvinsutminuteringen mer en lokal fråga än en statlig angelägenhet. När vi i städerna ser en ökning av kategorin brott mot stadgor och särskilda förordningar, är överträdelserna i första hand riktade mot lokala beslut. I viss mån i Härnösand, men i mycket högre grad i Linköping, blev brandförordningarna (förutom rättegångsbalkens bötesföreläggande vid uteblivande) de mest citerade bötesanledningarna i saköreslängderna under 1800-talets början. En lokal elit började ta itu med stadens interna bekymmer. Stadgor skrevs och reviderades och en kontrollapparat inrättades för deras övervakning. Intensiteten i kontrollen var störst i städerna, eftersomproblem med eld och hygien var större där, men även på landsbygden förekom den, vilket visar sig i bevarade protokoll från byastämmor och sockenstämmor. Såväl de statliga somde lokala stadgorna riktade sig i första hand mot de mer besuttna, mot hemmansägarna och fastighetsägarna. Trots de skillnader vi funnit mellan stad och landsbygd, vilka i första hand betingats av social, ekonomisk och nänngsmässig struktur och i andra hand av de därav följande olika betingelserna för social kontroll, var mycket lika vid samtliga domstolar. Under 1600-talets förra hälft var domstolarnas uppgift i första hand konfliktlösning mellan privatpersoner, oavsett omdet handlade om en civil tvist eller om ett brottmål. Även ordstriderna och slagsmålen rörde sig till syvende och sist ofta om en kamp om resurser, materiella eller immateriella i formav heder och ära. Med tiden komandra intressen av reglerande natur att ta större plats, till en början på grund av statens ökande anspråk och senare i städerna på grund av de ambitioner den lokala eliten hade att upprätthålla ordning och reda.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=