461 så få vid häradsrätterna berodde förmodligen tdl en del på att problemet upplevdes som mindre, men även på att det där också sköttes av organ på sockenoch bynivå. Det grova våldet var hela tiden sällsynt och inget av våra undersökningsområden tycks ha varit ett ställe där man hade stor anledning att frukta för liv och lem på grund av fysiskt våld, ens när siffrorna var högre vid 1600talets början. Däremot kuncfe det hända att man involverades i ett lindrigare slagsmål. Även antalet beivrade tillgrepp var fler i städerna än på landsbygden i relation till befolkningens storlek, men ingenstädes var det stort. På 1.000 innevånare och år fälldes i genomsnitt i Härnösand cirka 2 under större delen av perioden med en liten ökning under 1800-talets början att jämföra med Säbrå, där siffran i början var cirka 0,5 i början och 0,25 i slutet. Linköpings tal var cirka 2 före 1700-talets mitt och växte till cirka 5 efter år 1770, medan det i Gullberg pendlade omkring 0,5 per år och 1.000 innevånare. Mörkertalen är omöjliga att uppskatta, men det är troligt att den större tillgången på stöldbegärliga varor gjorde att det faktiskt begicks fler stölder och snatterier i städerna än på landsbygden. Särskilt ökningen i Linköping under perioden slut kan dessutom sättas i samband med inflyttningen och den ökande andelen obesuttna. Någon kriminell klass fanns cfet inte, men en liten grupp av återfallsförbrytare kan vi vid det laget spåra i domstolens källor. Överträdelser av sexuallagstiftningen kom under 1700-talet att bli vanligare i städerna än på landsbygden som en följd av städernas ökande andel utomäktenskapligt födda barn. Till en början satte detta tydliga spår i saköreslängderna, men med tiden har vi sett att först männen och sedan kvinnorna i ökande omfattning gick fria från straff. Denna process inleddes i städerna, varvid landsbygdsdomstolarnas andel i relation till det totala antalet brott blev större än städernas. Tendensen förstärktes av att andra brottstyper, framför allt konflikt- och ordningsbrott, mer sällan beivrades på landet. Sexuallagstiftningens spår i källorna och den höga andelen utomäktenskapliga barn avslöjar att städerna var på väg att bli mindre hårt kontrollerade miljöer i vissa avseenden, medan man i andra avseenden lade ned stor möda för att upprätthålla lag och ordning. Stadskulturen blev, jämfört med 1600-talet, mer heterogen både socialt och kulturellt och detta bar domstolsprotokollen vittnesbörd om. Den informella kontrollen fungerade sämre och i gengäld skärptes den formella i vissa avseenden, medan slaget gavs förlorat när det gällde andra aspekter på sedligheten. Statens ökande användning av de lokala domstolarna för kontrollerande syften märktes först i städerna. Redan för 1500-talet har Eva Österberg och Dag Lindstöm kunnat spåra denna tendens, och vi finner också ett antal rättsiall i protokollen från Linköpings rådstuvurätt under 1640-talet. Det gällde då i första hand överträdelser av bestämmelser omtullar, handel och öl- och brännvinsförsäl)nmg, där staten hade ett fiskalt intresse att bevaka. Handelns och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=