460 andel av målen ledde tdl en fällande dom i Gullbergs härad än i Linköping under 1600-talet, eller att andelen som fälldes för uteblivanden från förhandlingarna ofta var störst i det glesbefolkade men ytmässigt stora Säbrå tingslag. Övervakningen av oönskade beteenden var mer intensiv i städerna. Vakter patrullerade gatorna med uppgift att se till att man följde brandföreskrifterna, att ungdomen gått hem före utsatt tid, att ingen satt för länge på krogen och att ingen var mer berusad eller förde mer oljud än vad somkunde tolereras. Under marknadstid förstärktes vakthållningen ytterligare, vilket särskilt under 1800talet resulterade i ett antal noteringar i saköreslängderna. Vissa saker, till exempel fylleri, var kriminaliserat endast när det ägde rumpå offentliga platser, och sådana fanns det betydligt fler av i städerna. På landsbygden var det i första hand kyrkan, kyrkvägen och tingsplatsen som fyllde offentlighetskravet. Allt detta är viktigt att komma ihåg, när vi jämför antalet bötfällda i stad respektive landsbygd. Om det är individernas beteenden vi är ute efter, får vi räkna med att mörkertalet varit mycket högre på landsbygden än i städerna. Om det är kontrollapparatens beteende vi vill studera, måste vi komma ihåg att det fanns flera institutioner, som vi inte kan rekonstruera via domböcker och saköreslängder. Visserligen har städernas gillen också utövat en kontrollerande verksamhet, men kvantitativt var dessa säkert av mindre betydelse än byalag och sockenorgan på landet. I samtliga domstolar var den stora majoriteten av såväl kärande somsvarande bosatta i det egna distriktet, men främlingarna var fler i städerna. Särskilt gällde detta vissa typer av ordningsbrott och olaga handel. För småslagsmål, fyllerier, oljud och dylikt, skapas städernas höga siffror bland annat av förbipasserande och landsbygdsinnevånare som kommit för att sälja och köpa. Tillsammantaget bötfälldes som väntat fler i städerna än på landsbygden i relation till folkmängden. För konflikt- och ordningsbrott var siffran oftast omkring tio gånger större i Linköping och Härnösand än i Gullberg och Säbrå. I synnerhet gällde detta de lindrigare ordningsbrotten, men även konflikter med fysiskt våld var fler. I Linköping växte den siffran från att vara fyra gånger så stor under 1600-talets förra hälft till sex gånger under början av 1800-talet vid en jämförelse med Gullbergs härad. Antalet fällda för mord och dråp var 2-4 gånger så stort i staden. Härnösands jämförelsetal med Säbrå för samtliga brott med mslag av fysiskt våld var 10 gånger så stort under periocien 1680-1729, fem gånger så stort åren 1730-1789 och återigen 10 gånger så stort 1790-1839. Vi har konstaterat att detta mte alls behöver betyda att städernas befolkning var mer benägna till konflikter och oregerhgt uppträdande, utan att det snarare berodde på stadens karaktär av samlingsplats för offentligt liv. Till detta bör läggas den extra emfas man lade i framför allt Linköping på övervakningen av de unga och de obesuttna under 1700-talets slut och 1800-talets början. 1 vissa städer kom i detta avseende de sociala effekterna av befolkningsökningen och proletariseringen att märkas tydligare vid domstolarna. Att spåren av detta var
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=