459 och tjänstefolket. Ibland dök det i saköreslängderna även upp grupper av hantverkare som var rnissnö)da med den riktning den ekonomiska omvandlingen tagit. Den stora andel konflikt- och ordningsbrott, som protokollen bar vittnesbörd om, var delvis av en annan karaktär än 1600-talets, även om en viss andel av målen fortfarande handlade omkonfliktösning mellan individer. Rättvisan hade i högre grad än tidigare blivit ett instrument för repression riktad mot de obesuttna. Hur stor del av ökningen som berodde på socialt missnöje och ett ökat fylleri respektive intensifierad kontroll är svårt att avgöra. Det var säkert ett samspel mellan flera faktorer. Att socioekonomiska förhållanden påverkade antalet konflikter och tillgrepp framgick även mot slutet av 1800talet, när det lindrigare våldet minskade i takt med att de lägre klasserna fick det materiellt bättre. Behovet av repressiva åtgärder avtog då, samtidigt som arbetarklassen kanaliserade sina krav och känslor i mer organiserade former. Den modell som beskriver en linjeär övergång från våld till tillgrepp i takt med framväxten av ett kapitalistiskt samhälle stämde alltså inte i vårt svenska exempel. Däremot minskade användningen av fysiskt våld i vardagslivet på lång sikt, först i formav färre antal mord och dråp, betydligt senare även i form av färre slagsmål mellan »vanliga» medborgare. Denna utveckling orsakades med största sannolikhet av flera faktorer. Dels minskade tillgången på vapen efter stormaktstiden, vilket reducerade konflikternas farlighet för liv och lem, dels blev tiderna mindre svåra, vilket i sm tur gjorde att det funktionella behovet av våld avtog. Rättvisan kom alltmer att användas för fredliga civila tvistemål. Troligen påtvingades inte människorna »disciplineringen» uppifrån, även om kyrkotukten utgjorde ett instrument för dess utövande. Perioder av social spänning satte spår i böteslängderna på grund av ökad oro på städernas gator och en intensifierad kampanj från de lokala myndigheternas sida. Därför blev mte utvecklingen lineär på vissa ställen, även om kurvan över registrerat våld till slut kom att peka nedåt. Tillgreppens antal påverkades i första hand av ekonomiska faktorer. Inte förrän under vår egen tid mångfaldigades stölderna och snattenerna, men därom berättar mte data i denna undersökning. Häradsting och rådstugor Det var lättare att föra sina klagomål till rådstugan i staden än till tinget pä landsbygden. Rådstuvurätterna sammanträdde betydligt oftare, ibland flera gånger samma vecka. Tinget hade normalt bara tre sessioner, en på hösten en på vintern och en på försommaren, och i Säbrå hölls det bara två sessioner, en på hösten och en på vintern. Dessutom var det närmare till rådstugan än till tingshuset. De saker som togs upp vid tinget hade ofta fått »mogna» en stund och många förlikningar hann slutas dessförinnan. Byalag, sockenstämmor och kyrkoråd kom också att utgöra alternativa, mer informella instrument för konfliktlösnmg på landsbygden. Det är därför inte särskilt förvånande att en större
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=