458 även om det är svårt att fastställa vad som är oberoende respektive beroende faktorer. Han påpekar att domstolarna användes alltmer för att lösa civila tvister under 1600-talets gång. Man kan tolka detta som att de civila tvisterna i viss mån ersatte de fysiska konflikterna. När det gäller de allra värsta utslagen av våld är detta förenligt med empiriska resultat, däremot är sambandet med det lindrigare våldet svagare, eftersomvi sett att det inte tycktes minska nämnvärt. Många fysiska konflikter handlade antingen om materiella värden eller om heder och ära. Skriftliga överenskommelser kunde neutralisera många tvister, där man tidigare i stället använt knytnävarna för att försvara sin rätt. Äran och hedern var viktigare för individens överlevnad i det illiterata samhället jämfört med senare. Det kan också förklara varför ärekränkningsmålen med tiden blev färre. Den mer besuttna delen av bönder och borgerskap - somju oftast hamnade i tvister om ekonomiska resurser — kunde med tiden finna andra lösningar på sina bekymmer än att använda knytnävarna. Det är inte nödvändigt att tillgripa Norbert Elias’ statliga monopoliseringsteori för att förklara varför allmogen blev mer disciplinerad. Fridsammare konfliktlösningar låg i dess eget intresse. Denna tolkning förutsätter att samhället i allmänhet blivit lugnare, vilket otvivelaktigt var fallet, när frihetstiden avlöst stormaktstidens krigiska epok. Överfört på resten av Europa, finner vi att 1600-talet för till e.xempel engelsk, fransk och tysk del var betydligt oroligare än det följande århundradet före franska revolutionen. Det utesluter inte att förändringen till en del befordrats av den »uppfostrande» verksamhet sombedrevs uppifrån, inte minst av kyrkan på lokal nivå. Kyrkotukten, som den utövades ute i socknarna under vår period, var ett sätt att bekämpa allehanda oseder. Det är en överdrift att påstå att kyrkotukten i sin helhet möttes av församlingsmedlemmarnas förståelse, men det finns heller mgen anledning att tro att den alltid motarbetades. Tvärtomkunde prästens och de etablerade böndernas strävanden ibland gå hand i hand, när det gällde att dämpa konflikter och uppfostra oregerliga grannar. Sådana sedlighetsreglerande tendenser med det lokala etablissemangets goda minne har också återfunnits i 1600-talets England. Kampen för »lag och ordning» var inte ett renodlat repressivt instrument, om man betraktar den utifrån de i lokalsamhället etablerades synpunkt. Med tiden kom rättssystemets och kyrkans aktiviteter dessutom alltmer att rikta sig mot den ekonomiskt och socialt marginella delen av befolkningen. Särskilt i områden med en vä.xande obesutten befolkning- och detta gällde redan i städer av Linköpings storlek vid 1700-talets slut - ansåg sig den lokala eliten behöva skärpa kontrollen. Egendomsbrotten blev fler, vilket tolkades somett bevis för att de obesuttna höll på att bilda visat vad som kunde hända om man inte var på sin vakt. Medan 1600-talets rådstuvurätt framför allt sysslat med en konfliktlösning mellan likar, växte nu andelen bötesförelägganden mot de obesuttna, gesällerna farlig klass». Franska revolutionen hade »en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=