456 tiska alibin för det fåtal instrument som stod till buds för att upprätthålla ett fungerande sanktionssystem. Medan institutionerna i stort sett var desamma, ändrades motiveringarna för deras existens. Från våld till stölder? En ofta diskuterad modell går ut på att medeltidens samhälle i Europa karaktäriserades av ett omfattande vardagsvåld, som successivt minskade under den nyare tiden, för att vid domstolarna ersättas av en ökning av egendomsbrotten. Påståendet framfördes bland annat som ett resultat av ett antal franska undersökningar, där övergången »de la violence au vol» tycktes bekräftas empiriskt. Sedermera har modellen kritiserats såväl av franska forskare som av kollegor i andra länder. Vi har i denna undersökning sett att det inte finns något stöd för modellen i sin enkla form. Totalt varierade antalet brott med inslag av fysiskt våld över tid, men någon lineär nedgång kan inte spåras i våra undersökningsområden. Inte heller kan vi skönja någon entydig uppgång av antalet egendomsbrott. Snarare tycks de senare ha fluktuerat i takt med de ekonomiska konjunkturerna i det förindustriella Sverige. I ett fall tycks dock modellen bekräftas, såväl av våra siffror som av andras, nämligen beträffande det allra grövsta våldet med dödlig utgång. Allt talar för att antalet mord och dråp, framför allt de brott somskedde oöverlagt, minskade i relation till befolkningens antal från 1600-talets förra hälft till 1800-talets mitt. Relationerna mellan de två tidpunkterna är svåra att fastställa, men den avgörande minskningen tycks ha skett åtminstone före 1700-talets mitt. Däremot är det svårt att finna någon motsvarande minskning av det lindrigare våldet i domstolens källor. För Linköpings del har vi sett att det registrerade antalet tillgrepp ökade under 1800-talets början, om än inte till sådana nivåer att relationen mellan våldet och tillgreppen på något avgörande sätt förändrades. Under 1800-talets slut minskade snarast antalet registrerade egendomsbrott. Den stora ökningen inträdde först efter andra världskriget. Den enkla teorin måste åtminstone för svensk del förkastas, men det hindrar inte att viktiga saker inträffade. För att förstå detta bör vi först och främst sluta att se våld och tdlgrepp som kronologiskt samvarierande, även omvi kan finna vissa gemensamma faktorer för deras existens. Låt oss först diskutera våldsoch konfliktbrotten som de framträtt i denna undersökning och ta fasta på minskningen av våldet med dödlig utgång. Norbert Elias’ teori om en disciplmering av människorna via statens monopolisenng av våldet blir då inte särskilt upplysande. Vi har sett att staten inte alltid hade en dämpande effekt på våldet. Själv utövade den till exempel ett icke obetydligt våld i samband med krigsoperationer under 1600-talet, bland annat manifesterat i krigen mot Danmark i gränsbygderna mellan Småland och Skåne. Inte heller »pacificeringen» av den före detta gränsbygden under 1600-talets slut passerade utan ett spekta-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=