455 andra särskilt grova brott avskaffades i realiteten spö och ris och ersattes med fängelse på vatten och bröd under 1700-talet. Fästningsstraff började användas för grövre brott som ett tillägg till böterna och som en ersättning för dödsstraff. Dödsstraff och fysiskt grymma påföljder reserverades för svårartade fall, ett avskräckande instrument i ett samhälle med en ineffektiv apparat för att spåra upp brottslingar. Det bör noteras att dödsstraffet, såväl i Sverige som i till exempel England, mvcket ofta omvandlades till böter, kroppsstraff, fästningsarbete eller dylikt. Ett sätt att rädda tjuvar från galgen var att värdera det stulna till ett belopp som var lägre än det somlagen stadgade för dödsstraff. Under slutet av 1700-talet höjdes alltfler röster mot dödsstraffet såsom varande barbariskt. En av de även i Sverige mest kända debattörerna var italienaren Bcccaria, som förespråkade fängelsernas avskräckande effekt på allmänheten. Helt klart utgick Beccaria mer från en uppvärdering av fängelsestraffens avskräckande effekt än från humanitära motiv, men även »filantropiska» argument hördes ofta i debatten. I realiteten kan vi inte bortse från att båda synpunkterna bidragit till reformerna. Först senare blev tron stark på att fängelser även kunde förändra de intagna, så att de gick ut som reformerade och bättre samhällsmedlemmar. Reformeringstanken bör naturligtvis sättas i samband med en allmänt växande tilltro till att man kunde hitta medel mot samhällets problem i upplysningstidens anda. Tanken på uppfostran av vanartade medborgare kan på kontinenten spåras till 1500-talets slut och i Sverige till 1600-talct, men så länge statens resurser togs i anspråk för andra ändamål och de flesta fängelser var så kallade allmånfängelser med många fångar - ibland av båda könen — i samma rum, var det svårt att tro att de kunde medverka till en individuell förbåttring av de intagna. Cellfångelserna introducerades i Sverige först under 1840-talet, när staten hade råd att bygga dem. Ett av argumenten var att de skulle medverka till att reformera fångarna och på sikt göra den sociala kontrollen effektivare och billigare, men många av företrådarna, till exempel kronprins Oscar, betonade i lika hög grad de humanitära aspekterna. Fängelset komatt bli ett socialt experiment för individuell prevention, men till en början var det i Sverige och på många andra ställen främst en förvaringsanstalt i brist på annat.^ Straffens historia visar det dilemma somde geografiskt rörliga egendomslösa skapade. Förvisning förekom under medeltiden och 1500-talet, men detta var inte en realistisk möjlighet i ett Sverige som höll på att bh en nationalstat. Den lilla landsortsstaden och det lilla häradet hade svårt att finna lämpliga sanktioner och upprätthålla sm auktoritet, när kompensation och avskräckning inte kunde åstadkommas med penningböter. De funktioner fängelserna fick med tiden hade relativt litet att göra med historien bakom deras tillkomst. En konstellation av faktorer bidrog till utvecklingen, varvid olika ideologier gav teoreJ.in Siindin 19S4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=