454 beskrivning av den rationalitetsinriktade byråkratin kan i och för sig vara riktig, men jag har svårt att acceptera hans ensidiga bild av ett tidigare straffsystem som enbart — eller i sina huvuddrag - inriktat på att tillfredsställa emotionella och moraliserande behov. Tvärtom vill jag hävda att rättvisan även då i de flesta fall agerade utifrån »rationella» motiv. Det straffsystemvi mötte i det tidiga 1600-talets Sverige vilade på tanken om kompensation till den förfördelade och förutsatte ett socialt och ekonomiskt relativt homogent samhälle. Huvudstraffet var, utomför de allra grövsta brotten, böter och dessa kunde bara betalas av den somvar rimligt besutten. Under 1600-talets senare del blev systemets svaghet uppenbart, när allt fler bland de dömda, till exempel de ogifta mödrarna, inte hade materiella resurser att tillfredsställa sina motparter. Dessförinnan hade man också kunnat anpassa straffen till delinkventens betalningsförmåga, en metod som även användes på andra ställen, till exempel i England. Enstaka personer kunde dessutom få arbeta av boten till målsågaren omdet behövdes. Detta blev svårare, när centralmakten via hovrätterna tvang de lokala domstolarna att tillämpa lagens bokstav utan undantag. Det var när man diskuterade de fattiga, som tanken väcktes på spö för män och ris för kvinnor om böterna uteblev. Gatloppet, som tillämpades under det karolinska enväldet, är en militär uppfinning i svensk rätt. Över huvud taget torde det militära inflytandet under 1600-talet ha minskat motståndet mot maktapparatens användning av fysiskt våld och medverkat till den stora roll kroppsstraffen fick inom den civila rättvisan. Samtidigt försvann dock, väl att märka, stympningen av öron, näsor och andra kroppsdelar. Inte heller komtortyren att spela en framträdande roll i det svenska rättssystemet. Under slutet av 1600-talet växte dock antalet ogifta mödrar och andra med ryggar somsargats av ris, spön och påkar. Kontrollens medel blev mer hårdhänta under enväldets tid, men det var en utveckling som hade föreslagits och stötts även av lokala eliter, som inte inom det gamla systemet kunde hitta metoder att kontrollera den marginella befolkningen. Den ökade användningen av kroppsstraff kan alltså förklaras av att de sociala klyftorna ökade mellan rättvisans handhavare och vissa bland delinkventerna. Att exekutionerna också blev emotionella symboler på maktens teaterscen var delvis en biprodukt. Statens intressen kringgärdades ofta med höga bötesbelopp vid överträdelser, bland annat därför att upptäcktsrisken var så låg. Detta ledde till att även en del välbeställda bönder tvangs att undergå kroppsstraff, till exempel när de ertappats med avverkning av ädla lövträd. Medan man troligen kunnat finna sig 1 att tjuvar skulle utsättas för denna nesa, var det föga populärt när annars hedervärda medborgare drabbades. Dessutomblev attityden till våld, även som straff, mer negativ under 1700-talets lopp än under det krigiska 1600-talet. Redan under slutet av 1600-talet var det svårt att rekrytera personer som var villiga att exekvera gatloppen utanför tingsdörrarna. Förutom för stöld och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=