453 kroppsstraff försvann successivt och i stället blev fängelserna den nya kontrollens huvudinstrument. Foucault avvisar tanken att det i första hand var humanitära motiv som låg bakomförändringen. Inte minst bland de historiker som empiriskt sökt följa straffsystemets förändringar har kritiken varit stark mot Foucault. Pieter Spierenburg har bland annat påpekat att fängelsesystemet uppstod långt innan upplysningstankarna vunnit mark vid 1700-talets slut. Spierenburg anknyter till en mentalitetshistorisk tradition och betonar den gradvisa uppkomsten av ett avståndstagande gentemot fysiskt lidande, följt under 1800-talet av en byråkrati;.ering av staten och därmed även av institutionerna för bestraffning.^ I upplysningstidens och byråkratiseringens spår följde otvivelaktigt en ökad tro på »förnuftsmässiga» lösningar, så även när det gällde straflens funktion. Denna aspekt har betonats av David Garland, som anknytei till Max Webers teorier om rationalitetens roll i ett modernt byråkratiskt samhälle. Garland lägger tonvikten på en förändring av straffen från att tjäna »emotionella» och moraliserande funtioner till att bli en »penitentiary science» administrerad av en alldeles speciell grupp av byråkrater. De emotionella, moraliserande och »irrationella» elementen finns däremot i viss utsträckning kvar än idag, menar han, under själva domstolsförhandlingarna.'* Från finsk sida har Jukka Kekkonen nyligen gett sitt och Heikki Ylikangas förslag till tolkning, där tonvikten i stället lagts på sambandet mellan formen för statsstyrelse, framför allt graden av demokratisk participation, och social kontroll. En jämnare fördelning av ett samhälles resurser (manifesterad i politisk makt) leder enligt dessa forskare till en moderation av kontrollen över individerna, medan koncentrationen av resurser bland ett fåtal leder till motsatsen. Den absoluta monarkins framväxt åtföljdes till exempel av en skärpning av straffsystem och andra former för social kontroll, medan demokratiseringsprocessen medförde motsatsen.'’ Jag har inte för avsikt att ge en uttömmande sammanfattning av debatten om orsakerna till straffsystemens förändring i Västeruopa i allmänhet och i Sverige i synnerhet, endast att antyda bakgrunden till den bild jag själv fått av vad som hände i mina undersökningsområden och i Sverige i stort före 1800-talets mitt. Det tycks mig som om mina finska kollegors tonvikt på den sociala och politiska verkligheten är en fruktbar utgångspunkt, som inte fått tillräcklig uppmärksamhet. Hos Foucault är makten svår att fixera till individer eller grupper av individer, medan Kekkonen-Ylikangas i första hand förlägger den till statsapparaten som en spegel av sociala relationer. Detta gör det enklare att söka de kausala sambanden. Spierenburg har inte i första hand analyserat den sociala omvandlingens betydelse för rättssystemets och straffens utveckling. Garlands ' Pieter Spierenburj; 1984. ■* David Garland 1990. ^ Jukka Kekkonen 1991.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=