452 Internationell litteratur framställer ofta »den judiciella revolutionen» somen process där centralmakten med lock och ännu oftare med pock ersatte gamla feodala domstolar med moderna instrument för statens syften. I Sverige handlade det mer om en gradvis infiltration från statens och kyrkans sida, ibland mot ibland med borgares och bönders goda minne. Begreppet »revolution» är missvisande, men att ersätta det med »evolution» för kanske tankarna till en alltför konfliktfri utveckling. Domstolarna fick den svåra uppgiften att verka såväl för stat och kyrka somför folket. Just denna svåra roll gör studiet av deras protokoll så fruktbart, om man vill öka kunskapen omdet äldre samhället. Varför fogade sig då människorna i rättvisans centralisering utan fler öppna protester? Berodde det på att stat och kyrka tillsammans med rättssystemets professionella funktionärer var så starka att opposition var fruktlös? När staten såg sina vitala intressen hotade, tycktes den också ha varit kapabel att genomdriva sina syften, åtminstone utan öppen revolt. En annan viktig faktor måste dock nämnas vid sidan av centralmaktens styrka, nämligen tillväxten av den marginella, fattiga och geografiskt rörliga befolkningen. Särskilt tydligt var inte detta i Sverige under 1600-talet, då landet snarare led av befolkningsbrist än av överbefolkning. Redan före detta sekels mitt kan vi dock se hur man i Gullbergs härad klagade över och försökte reglera fattigfolks bosättning på sockenallmänningarna. Utan stöd från centralmakten hade lokalsamhället svårt att hantera en geografiskt rörlig befolkning, som var mindre känslig för etablerade begrepp om »heder» och för en informell social kontroll. Framför allt i södra delen av landet växte detta problem under 1700-talets senare hälft för att kulminera under 1800-talet. Inte minst i städerna mötte man det nya problemet, vilket satte spår i saköreslängdernas listor över fyllerier, gatuslagsmål och stölder. Det rena trasproletariatet växte, och frågan om fattigvård, laga försvar och lösdriveri blev brännande i varje socken och stad. Dessa frågor kunde inte lösas av den lokala administrationen ensam. Jämfört med England gick utvecklingen åt samma håll, även omkronologin var betydligt senare i Sverige. Straffen till försoning och varnagel Det är svårt att tala omstraffsystemet och dess förändring i det förindustriella samhället utan att referera till det inflytande Michel Foucaults berömda bok i ämnet haft på de senaste decennniernas forskare.’ Fuocaults tankar har tolkats på olika sätt, och det är inte lätt att återge dem i korthet. Straffens roll som socialt kontrollinstrument står dock i fokus. Från att tidigare ha riktat straffen mot individens kropp kom man, säger Foucault, under upplvsningstiden alltmer att koncentrera sig på själen. Dödsstraffen minskade i betydelse, andra ■ Michel Foucault 1975.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=