444 tioner på brännvinstillverkningen, att privatpersoner hävdade sin äganderätt mot dem som avverkat på deras mark och att de som fälldes för lönskaläge blivit färre, vilket automatiskt gav större andelar för andra brott. Även på landsbygden avhandlade man ofta illegala sexuella förbindelser, framför allt naturligtvis lönskaläge. I Gullberg var andelen vid 1600-talets början 26 %. Eftersom konflikt- och ordningsbrott samt egendomsbrott mer sällan ledde till böter på landsbygden, komde sexuella överträdelserna att inta en mer framträdande plats där än i städerna. Andelarna uppgick ibland till mer än 50 %. Efter 1810 sjönk de kraftigt i Säbrå, och skulle ha gjort så även i Gullberg om inte denna domstol fortsatt att hjälpa kyrkan att ta ut dess böter för lönskaläge. Orsaken till de minskade talen är naturligtvis avkriminaliseringen av lönskaläge för kvinnor. Andra religiösa överträdelser utgjorde liksom i städerna 5-10 procent, och även här kan man finna två olika perioder, den första framtill 1700-talets mitt då det handlade omatt inskärpa kyrkans auktoritet, och den andra från seklets slut, då man dömde ut tilläggsböter för sabbatsbrott vid diverse förseelser. Om vi jämför de fyra undersökningsområdena vad det gäller såväl sexuella som andra religiöst fördömda och straffbelagda beteenden, finner vi att de högsta andelarna nåddes vid olika tillfällen. I Linköping inträdde den redan 1710—19, i Gullberg på 1750-talet, i Härnösand på 1780-talet och i Säbrå på 1790-talet. Delvis styrdes detta naturligtvis av hur annan brottslighet utvecklades volymmässigt, men siffrorna illustrerar likväl kyrkans offensiv under slutet av 1600talet och 1700-talet, som tycks ha mattats tidigare i städerna än på landsbygden, och troligen tidigare i söder än i norr. Låt oss sedan se på hur det totala antalet bötfällda varierade över tid, först i städerna (diagram5) och sedan på landsbygden (diagram6). I såväl Härnösand som Linköping var det genomsnittliga antalet per år stabilt mellan 25 c')ch 50 fram till 1740-talet. Därefter har vi inga siffror att redovisa för Linköping förrän 1797. Härnösand upplevde på 1750-talet en temporär ökning. I diagram 2 kan vi se att endast brott mot religionen ökat sin andel, men även att konfliktoch ordningsbrotten växte i antal. Med största sannolikhet pågick det under detta årtionde en intensifiering av kampanjen för bättre seder i staden. Därefter minskade totalantalet, för att efter år 1810 öka stadigt igen. Då var det brott mot vissa stadgor om utminutering av brännvin, handhavandet av eld, hygien, osv. som svarade för en märkbar del av tillväxten tillsammans med den höga andelen konflikt- och ordningsbrott. Delvis ökade magistratens reglerande ambitioner, delvis verkar det somomfylleri och andra störande beteenden faktiskt blev vanligare. Samma förklaring gäller i ännu högre grad i Linköping, där det hundratalet fällda per år decenniet 1800—09 steg till nära 300 under 1830talet. Skalan för landsbygdens antal fällda är åtta gånger större än för städerna. I Gullberg och Säbrå fälldes 10-20 per år fram till och med 1740-talet. Sedan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=