438 hur källorna speglade brottsstrukturens förändringar under drygt 200 år, varefter resultaten relateras till några frågeställningar som för närvarande sysselsätter historikerna. Att räkna eller läsa? I de metodiska diskussioner som inledde denna bok och även i fortsättningen har det framgått hur svårt det är att tolka kvantitativa mått med brottssiffror somunderlag. Så många faktorer spelar in för att avgöra vilka som kommer att bli fällda av alla som begått en viss lagöverträdelse, exempelvis möjligheten att över huvud taget upptäcka ett brott, allmänhetens benägenhet att göra detta veterligt för rättvisans handhavare, polisens och åklagarväsendets effektivitet, bevisregler och attityder hos domstolarnas funktionärer. Dessutom varierar innehållet i en brottskategori över tid, såväl på grund av formell kriminalisering och avkriminalisering som på grund av domarnas omtolkning av praxis. Ibland, till exempel när det gäller parternas titlar, är uppgifterna dessutomvaga eller obefintliga. Bland historiker somsysslar med rättens praxis och brottsutvecklingöver tid är det dock en ganska stor enighet om att det ofta är nödvändigt att använda kvantitativa mått, om än med stor medvetenhet omproblemen. Det är viktigt att veta om det begåtts ett enda eller tusentals brott av en viss typ om året. Likaså bör man veta ur vilka sociala grupper de flesta lagöverträdarna rekryterades, hur stor den kvinnliga andelen var, hur många som dömdes till olika typer av straff, osv. Statistiska metoder är nödvändiga, för att man skall kunna ta ställning till uppgifternas tillförlitlighet. Däremot rör sig lokala studier ofta med relativt små befolkningar, vilket gör att resultaten inte blir »signifikanta» i statistisk mening, till exempel för att mäta samband mellan brottstal och konjunkturer. I stället för att fästa vikt vid enstaka tal, har jag försökt spåra mönster av ett större antal inbördes logiskt sammanhängande uppgifter. Det handlar alltså om att tolka siffrorna i ett logiskt sammanhang. Generaliseringar görs i första hand ommönster, somåterfunnits på flera ställen eller över lång tid. Frågan är sedan omsiffrorna säger något omlaglydigheten eller omde i stållet berättar om rättssystemets reaktioner. När det gäller lönskalägets historia kunde vi uppskatta »den faktiska brottsligheten», eftersom i praktiken endast de som avlat utomäktenskapliga barn kriminaliserats. Antalet utomäktenskapliga födslar visade det ungefärliga antal män och kvinnor som borde återfinnas i saköreslängderna från 1600-talets slut till dess att de flesta kvinnor formellt befriades från straff år 1810. Det visade sig att lagen till en början upprätthölls med stor effektivitet. Antalet bötfällda var då ett bra mått på det faktiska antalet lagöverträdelser. För kvinnornas del gällde detta till 1700-talets sista årtionden, men för männen minskade åtalen kraftigt dessförinnan. Till slut visade det sig
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=