433 domstolsdistnkt, där frestelsen att stanna hemma oftare dök upp. De låga böterna visar dock att man inte ansåg brottet somsärskilt allvarligt. Uteblivanden var den i särklass största enskilda brottskategorin i saköreslängderna, men det förekom även andra obstruktioner mot rättsapparaten. Domkval, dombrott och rättegångsmissbruk dvs. trots mot domar eller försök att använda domstolen på ett olagligt sätt, renderade också böter, om än i begränsad omfattning. De var flest i Härnösand och Säbrå, vilket kan antyda att de professionella domarna där var utsatta för mer opposition än i söder. Även några osanningar avslöjades från vittnens och parters sida, men däremot registrerades endast ett enda fall av böter för mened, vilket antyder att eden åtnjöt stor respekt. Då och då fann sig rätten föranlåten att ta itu med muntligt eller skriftligt trots mot sin auktoritet, det senare i första hand i de mer litterata städerna. Ibland inträffade det också att en part, ett vittne eller en åhörare var så berusad eller eljest uppträdde så oregerligt att domstolens tålamod tröt. Som mest skedde dock detta högst 4-5 gånger i genomsnitt per år, oftast mer sällan. Vid många tillfällen berodde det på att brännvinet flödat för rikligt, men det förekom också att det fälldes förklenande omdömen mot motparter, såväl offentliga åklagare som privata sådana, eller mot domstolen själv. Så var oftare fallet i Härnösand under vissa perioder på 1700-talet, i Linköping vid 1800-talets början och i Säbrå vid 1700-talets mitt. Det är svårt att uttala sig om dessa toppar berodde på att respekten för domstolen avtagit, eller om det var dess medlemmar som blivit känsligare. Det senare är mer troligt än det förra, eftersom topparna ofta sammanfaller med kampanjer mot andra ordningsförseelser, till exempel allmänt fylleri, där antalet bötfällda i första hand bestäms av rättsapparatens nit och iver. A andra sidan kunde naturligtvis denna ökade nit ha p cerat vissa svaranden till emotionella utbrott. Som regel var det relativt besuttna personer som vågade trotsa domstolen. Kvinnor förekom relativt sällan och deras andel minskade över tid. Det handlar alltså om parter för vilka domstolen ofta spelade rollen av egendomens försvarare och konfliktlösaren när det gällde civila tvister. Självfallet förekomdet med jämna mellanrum att dess arbete inte uppskattades särskilt högt, till exempel när den sysslade med olaga skogsavverkning, brännvinsbränning eller vidtog andra impopulära åtgärder. På det hela taget tveks dock rättssystemets auktoritet ha varit ganska ohotad, trots vissa irritationsmoment. När någon uteblivit vid en förhandling, eller när känslorna svallat för högt i domarens och nämndens smak, räckte det som regel med ett bötesförläggande för att parter och vittnen skulle infinna sig eller be omursäkt. rovo28
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=