430 Sjöbergs resultat från Njurunda, där vad hon betecknat som trots mot domstolen likaså ökar ett stycke in på 1600-talet. Vi bevittnar alltså förmodligen ett led i övergången från den lokalt förankrade, mer pragmatiskt inriktade, till den mer statligt dirigerade och formaliserade rättvisan. Vid 1600-talets slut, när vi kan redovisa resultat från saköreslängderna, är processen i detta avseende långt gången. De fluktuationer vi sedan bevittnar kan bland annat förklaras av målens karaktär. Under perioder när statsmakten beivrade böndernas ovilja att ställa upp med körslor och andra hjälper skedde detta till exempel i form av masstämningar. Så länge samtliga svarande tvingades att infinna sig personligen ökade naturligtvis även antalet uteblivanden. Detta kan vi till exempel bevittna i Östra Göinge under 1700talets förra hälft, dä siffrorna steg i höjden och mänga som dömdes för brott mot domstolen just uteblev i saker som handlade om försummade hjälper. Samtidigt skall vi inte utesluta att domstolen under sådana perioder ansett det vara särskilt nödvändigt att även pä andra sätt markera sin auktoritet. Mellan åren 1688 och 1719 finner vi i Östra Gömge endast tvä som bötfälls för oroligheter vid tinget, medan motsvarande siffra är 32 åren 1720—49, varav 16 enbart åren 1645-49. Sambandet mellan »massrättegängar» och uteblivanden skymtar också i andelen mål där mer än en person samtidigt fällts. I Östra Göinge, där sädana mäl fortfarande förekom relativt ofta, är andelen med mer än en bötfälld för brott mot domstolen 32 % åren 1770-79, 1800-09 samt 1830-39. I Säbrä, där dessa brott också var vanliga, är andelen 24 % för hela perioden 1670-1839, medan den endast är cirka 10 % i respektive Gullberg, Linköping och Härnösand. I Härnösand var andelen boende utanför domstolens distrikt störst, 13 %, varav 15 % bland dem som fällts för uteblivande. Motsvarande andelar var för Linköping 11 %, för Gullberg 8 % och för Säbrä 7 %. Eftersomparterna i allmänhet komfrån det egna distriktet, innebär detta att uteblivande och även aggressivt beteende vid förhandlingarna var vanligt bland främlingarna. Dels hade de längre att färdas till sammanträdet, dels var kanske deras respekt för den främmande domstolen mindre. Den ökande befolkningsrörlighet som följde pä proletariseringen bör ha skapat vissa problem för rättvisans auktoritet. Det slående när det gäller den sociala fördelningen bland dem som bötfällts för brott mot domstolen är den nästan genomgående låga andelen obesuttna. Som regel är den klart mindre än en tredjedel, när titlarna varit utsatta i källorna, med undantag för dem som bötat för ovettighet eller fvlleri vid tinget i Gullbergs härad. Där är emellertid det totala antalet bötfällda lågt. Detta betyder med andra ord att man där sällan ingripit mot de mer besuttna, medan man i andra distrikt i första hand ägnat sig ät denna kategori. Trots mot domstolens auktoritet tycks alltså i första hand ha vant ett fenomen bland de besuttna. De svagaste har vanligtvis inte haft kurage att stöta sig med överheten. Böternas storlek varierade med brottet. För vanvördigt beteende och fylleri
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=