426 Tabell 3. Uteblivande från domstolsförhandling som part eller vittne enligt saköreslängder: L=Linköpmg 1690—1839, H=Härnösand 1690—1839, G=Gullberg 1680—1839, S =Säbrå 1670— 1839, ÖG=Östra Göinge 1770-79, 1800-09, 1830-39. Typ L G H S OG S:a Uteblivande i allmänhet Uteblivande som vittne Summa 1166 1043 699 875 2054 5837 33 39 7 288 41 168 1199 1082 706 916 2222 6125 Kdllor-, Saköreslängder LRR, HRR, HRG, STL och ÖHR. Ungefär samtidigt inträffade det, framför allt i städerna, att överhetens representanter olagligen beslagtog varor av olika skäl, bland annat för misstanke ombrott mot handelsförordningarna. I övrigt redovisar tabell 2 en handfull fall där nämndens medlemmar kommit för sent till sammanträdet, vägrat sitta i nämnden eller till och med i tre fall varit berusade under utövandet av sitt uppdrag. Totalt rör det sig endast om 35 fall i samtliga domstolsdistrikt, vilket antingen är ett gott betyg på nämndemännens och rådmännens disciplin eller ett dåligt betyg på domarnas kontroll. Kanske bör vi välja den första tolkningen. Domstolsförhandlingarna kringgärdades av ett högtidligt ceremoniel, avsett att understryka deras allvar. På landsbygden inleddes de till exempel första dagen med en tmgspredikan och förhandlingarna började ofta med att dess ordförande inskärpte vikten av vad som skulle förevara. Vi har ingen anledning att förutsätta annat än att rättssystemet vanligtvis var högt respekterat av såväl dess professionella företrädare som av nämnden. Den kategori, somi särklass dominerade bland brotten mot domstolens auktoritet, var skolk från förhandlingar som parter eller vittnen. Som synes av tabell 3, är det endast ett mindre antal av de bötfällda som angetts vara vittnen, men denna siffra är sannolikt alldeles för låg. I de flesta fall talar man helt enkelt inte om i vilken roll den uteblivne skulle ha infunnit sig. Vi kan emellertid konstatera att uteblivande faktiskt var den ensamt största brottskategorin i saköreslängderna. Förutom att inte infinna sig eller uppträda otidigt vid tinget kunde parterna på många olika sätt bryta mot rättegångsbalken eller andra lagar. Vi finner i tabell 4 ett försök att gruppera alla dessa varierande brott, som de åtefunnits i källorna. »Dombrott, domkval, etc», som är den största gruppen, innebär att en part på ett eller annat sätt trotsat domen enligt rättens sätt att se saken. Man kunde också väcka en fråga somdomstolen ansåg vara i uppenbart oträngt mål eller på annat sätt försöka använda domstolen i ett olagligt syfte. De som bötfälldes för detta, 131 personer, har samlats under rubriken »rättegångsmissbruk». Båda dessa tvper av brott inträffade som regel i samband med civila tvister. Det förekom också att någon agerade i en sak som han inte hade att göra med, att han inte skaffat sig sigill på en viss skrift, m.m. av samma natur.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=