424 Diagram I. Antal fällda för olika former av oskick mot eller vid domstolen i l.inköpinj; 1690—1749 och 1797-1839, Härnösand 1690-1839, Gullberg 1680-1839 och Sährä 1670-1839. Absoluta tal per decennium utan hänsyn till bortfall under enstaka år. 50 40 30 20 Sab 10 Gbg L _.J Hsd Lkp 0 1830 1700 Källor-, Saköreslängder, LRR, HRR, HRGoch STL. 1670 1800 1750 två undantag finns. I Härnösand uppträder en topp mellan 1700 och 1760 dä antalet ligger mellan 2—4 per är med kulmen pä 1740-talet. Det andra undantaget inträffar i Linköping ären 1810—1839, dä antalet likaså är 2—1 per är. För Gullberg och Säbrä är siffrorna genomgående lägre med en antydan till fler domar under 1700-talets mitt och 1800-talets början i Säbrä. I vilken män dessa svaga toppar speglar en minskad respekt för domstolarnas auktoritet eller en ökad känslighet frän domarnas sida gär inte att fastställa. Med tanke pä att man i Härnösand tycks ha fört en kampanj mot ordningsförseelser i allmänhet vid 1700-talets mitt och dä motsvarande fenomen inträffade i Linköping under 1800-talets början, är det möjligt att den senare förklaringen är mer korrekt. Tvä exempel pä hur dessa fall kunde gestalta sig skall ges. Det första målet ägde rum pä höstetinget den 18 april 1751 i Säbrä, dä landsfiskalen Martin Strinnholmanmälde sockenlappen Henrik Nilsson och hans hustru Margareta Mauritzdotter för att de dagen före vistats pä tingsplatsen »under fylleri med svordom». Båda anklagade erkände och fälldes enligt den kungliga förordningen mot svalg och dryckenskap och 21 kapitlet i Missgärningsbalken till att vardera böta 10 daler, samt ytterligare fem daler för Henrik Nilsson för svordomarna. De kunde inte betala böterna, utan straffades i stället med ris."* I detta " STL, 18 april 1751, p. 20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=