423 Tabell t. Ovettighet, tylleri, etc vid domstol enligt saköreslängder: L=Linköping 1690-1749 och 1 797-1839, H=Härnös.ind 1690-1839, G=Gullberg 1680-1839, S=Säbrå 1670-1839, ÖG=Östra Göinge 1770-79, 1800-09, 1830—39 samt st.ämningslistor: LS=Linköping 1770-1802 diverse år. ÖG Typ LS L G S H S;a Otillbörlig mot åklagare Otillbörlig mot motpart, allmänt Otillb. tal, fylleri, etc. allmänt ... Ovettigt skrivande Summa 5 5 2 14 1 1 18 16 8 9 19 74 4 475 3 82 224 29 71 66 59 31 28 3 31 L56 4 38 164 269 45 81 122 719 Källor: Saköreslängder LRR, HRR, HRG, STl. och ÖHRoch stämningslistor l.RR. via saköreslängderna. Marja Taussi-Sjöberg hävdar i sin undersökning av Njurundas domböcker under 1600-talet att »bönderna var inte barnsliga i sin affekt, om det förekom verbala skymfningar eller liknande vid tinget, är de snarare vanmaktshandlingar i en situation där staten var starkare och nämnden redan mer eller mindre underställd eliten»." I vissa fall var utbrotten säkert resultat av att en parts uppfattning omrättvisa inte överensstämde med överhetens eller domstolens. Vi har tidigare i denna undersökning mött en dansk skräddargesäll, somvid 1700-talets mitt med stor pregnans underströk detta för borgmästare och rådmän, när de ifrågasatte hans rätt att delta i förbjudna dansstugor, men min bild av vad som hände i Gullbergs härad och Linköpings stad under 1600-talets förra hälft är att de hårda orden oftare yttrades mot privata motparter. Detta innebär naturligtvis inte att de som uttalade dem nödvändigtvis var »barnsliga» i förhållande till den tidens kulturmönster. Johan Söderberg har påpekat att dessa aggressioner mycket väl kan ses som - i en traditionell kultur - accepterade former för att hävda sin heder och rätt.’ Denna kultur finner vi spår av även under 1700- och 1800talen. När det gäller fylleri och andra former av störande uppträdande bör vi betänka att rättegångar var välbesökta tillställningar. Att störande inslag skulle uppstå av och till är rimligt, en företeelse som å andra sidan stred mot ett urgammalt värn omtingsfriden. Vi bör alltså vara försiktiga när vi tolkar innebörden i de domar som fälldes mot dem som uppträtt störande eller otillbörligt enligt rätten. De innefattade aggressivitet mot domstolen som sådan, mot offentliga åklagare, och mot motparter, vare sig de representerade staten eller enbart sig själva som privatpersoner. Dessutom handlade det ofta endast om överdriven uppslupenhet och smärre bråk med eller utan inflytande av alkohol. Tyvärr blir det därmed svårare att tolka förändringar över tid i diagram 1, men detta är oundvikligt. I de flesta fall är antalet relativt lågt, något enstaka per år eller ännu mindre, men - M.irja Taussi Sjöberg 199C, s. 187-188. h>han Söderbcri; 1990, s. 250. 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=