420 trakt och andra former av konfliktlösning än våld och okväden. Detta skedde alltså inte som en följd av ett tryck uppifrån, utan inom en institutionell ram, där bönderna själva utövat ett stort inflytande. Det underlättades av att människornas ekonomiska sfärer utvidgades från att tidigare mer ha befunnit sig inomden egna byns eller socknens ram.^ När det gäller våldsbrottens utveckling, har Söderbergs teori diskuterats på annat ställe. Här skall jag nöja mig med några synpunkter som rör dess samband med de civila målen. Det är uppenbart att Söderberg ger oss en fruktbar utgångspunkt för att diskutera sambandet mellan civila mål och brottmål. Vi har redan konstaterat att det för samtidens människor var svårt att alltid observera skillnaden mellan tvistemål och brottmål, och att detta inte enbart var en tekniskt-juridisk fråga, utan att det i en djupare mening fanns stora likheter mellan de båda. Det är lätt att se att många förtalsmål, okväden och slagsmål av lindrigare eller gravare natur börjat som en följd av motsättningar om materiella frågor. Säkerligen handlade det ofta om att stå upp för sin rätt med olika till buds stående medel i sådana konflikter. Men många strider med ord och knytnävar tycks ha börjat utan att man tvistat om materiella tillgångar. I detta sammanhang är Söderbergs modifikation av Bourdieus modell fruktbar. Den som förlorat sin heder stod sig ofta slätt i 1600-talets lokalsamhälle. Han (ibland hon) hade bland annat svårt att hävda sin rätt i domstolen, hade svårt att sluta avtal med andra och fick ett svagare stöd från sin omgivning, när det uppstod en kris. Äran och hedern var alltså ofta en lika konkret tillgång som jord, lösöre eller pengar. Den som tog emot ett okvädningsord utan att reagera kunde misstänkas för att erkänna det berättigade i anklagelserna. Såväl Johan Söderberg som Marja Taussi Sjöberg*’ avvisar med rätta att de flesta slagsmål endast skulle ha skett på grund av irrationella emotioner. Det är lätt att inse att det finns ett samband mellan de civila målens antal och den ekonomiska konjunkturen. När tiderna var svåra ökade antalet obetalada skulder, liksom människornas benägenhet att med större kraft värna om sitt. Det är troligen ingen tillfällighet att vi i Östra Göinges stämningslistor ibland finner en samvariation mellan antalet civila mål och antalet brottmål. Inte heller förvånar det att såväl tillgreppen som de civila tvisterna ökade under de svåra åren vid 1770-talets början och omkring 1800 i stämningslistorna för Linköping. Tyvärr har det av arbetsekonomiska skäl varit omöjligt att i denna undersökning testa denna hypotes för större tidsperioder. Låt oss alltså tills vidare konstatera att såväl teoretiska överväganden somtillgänglig empiri talar för den. Omdetta stämmer, borde det väl finnas visst stöd även för Johan Söderbergs antagande att en ökad användning av civila tvister skulle medföra en minskning av de verbala konflikternas och våldsbrottens antal vid domstolarna? Parterna ^ Johan Söderberg 1990. * Marja Taussi Sjöberg 1990.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=