418 medan de var sämre representerade i saker som handlar omfast egendom och arv. Den största enskilda kategorin utgörs av »medelklassen», till en stor del bestående av handlande och andra med egendom och kommersiella intressen att bevaka. Bland de svarande är de etablerade gruppernas dominans ännu mer markant. Endast enstaka obesuttna hade anledning att figurera som svarande i mål rörande fast egendom och arv, medan de däremot utgjorde en femtedel bland de som har penningskulder och en dryg fjärdedel i tvister om lös egendom. Lika väntat är det att kvinnorna var i kraftig minoritet bland parterna. Bland kärande var de omkring en femtedel oavsett typ av mål. Andelen varierar mer bland de svarande, där de utgjorde en tredjedel i saker som rör arv och lös egendom, men endast en dryg tiondel när det gäller fast egendom och penningskulder. Resultatet speglar naturligtvis kvinnornas begränsade roll i ekonomiska frågor. Bland dem som framträdde som parter upptog som väntat änkorna en relativt stor andel. Fortfarande tycktes parterna sällan använda sig av ombud, om man skall döma av stämningslistorna. Det förekombland 576 kärande endast 20 professionella ombud (varav en del som representanter för juridiska personer) och 12 lekmannaombud. De flesta ombud agerade i arvsfrågor. Stämningarna i civila mål fördelar sig relativt jämnt över året. De flesta registreras september-december, då de uppgår till 10 % av årssiffran per månad att jämföras med förväntade 8,5 % vid en helt jämn fördelning. Genomsnittsandelen kärande boende utanför staden är 10 % och största andelen noteras i mål rörande lös egendom, där den är 22 %. Förlikningar noteras relativt ofta redan i stämningslistan. I mål som rör fast egendom och arv- och bouppteckningsmål sker det endast i 10 respektive 6 procent av fallen, säkerligen därför att det är viktigt att få ett skriftligt utslag i dessa fall. När det gäller penningskulder sluts en förlikning enligt listorna i 21 % av fallen och när det gäller lös egendom i 24 % av fallen. Ytterligare ett antal förlikningar kan ha slutits inför sittande rätt. En stämning till domstol är i första skedet en påtryckning på en motsträvig part, vilken relativt ofta ger önskat resultat redan före ett slutligt utslag. Sammanfattning och analys Gränsen mellan brottmål och civda tvister är ibland inte så lätt att etablera. Vh bör därför vara försiktiga vid tolkningen av relationstal mellan dessa två grupper över tid. Dessutom är det viktigt att ta hänsyn inte bara till andelar, utan även till de absoluta talen. När vi nu observerat att andelen civila tvister tenderar att öka från 1600-talets början till 1700-talets slut, behöver detta inte betyda - och betvder inte heller alltid - att detta skett på bekostnad av brottmålens antal. På många ställen tycks det grövsta våldet ha avtagit något, medan övrigt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=