415 Tabell I. Civila mäl fördelade pa olika typer i Östra Göinge 1715-1745. Typ av mål 1715 1720 1725 1730 1735 1740 1745 1'ast egendom Arv oeh förmyndare Penningskulder Övrigt Summa 13 34 10 25 12 20 37 27 18 21 38 16 19 28 83 77 243 78 66 72 93 120 96 50 21 53 41 18 243 224 135 143 354 153 176 Källor: Stämningslistor, ÖHR. de civila målen i genomsnitt 81,9 per år och brottmålen 61,6 per år. Därmed utgjorde brottmålen endast 43 % av samtliga."* Delvis förklaras detta av att man inte längre antecknade alla lönskalägen åren 1800-02, vilket har framgått tidigare. Även med detta i minnet, är det dock klart att andelarna mellan olika typer av mål kunde växla kraftigt från en period till en annan, och att det inte alltid fanns ett direkt samband mellan antalet civila mål respektive brottmål. Den största förklaringen till brottmålens relativt stora andel vid båda tillfällena är den ökande kontrollen av att lokala stadgor efterlevdes i Linköpingfrån och med 1700-talets slut. Kontrollen bedrevs med växlande intensitet, vilket gör att relationerna mellan civila mål och brottmål förändrades från ett tillfälle tdl ett annat. Olika typer av civila mål i stämmngshstorna för Östra Göinge under 1700talets förra hälft i presenteras tabell 1. Aren 1715 och 1720 var målen flest i kategorin »övrigt», vilken består av ett stort antal varierande eller svårdefinierade tvister, främst angående levererade smidesprodukter och andra varor. Därnäst följer de rena penningskulderna, medan tvister om fast egendom och arvs- och förmynderskapsmål var betydligt färre. Från och med 1720 var antalet i kategorin »övrigt» betydligt mindre än tidigare, medan andra typer av mål förblev ungefär lika många som förut. Ett undantag finns dock, nämligen 1740, då tvisterna om penningskulder var cirka tre gånger större än tidigare. För det första kan vi hår konstatera att det skedde en omdefiniering av tvisterna i listorna över tid, såtillvida att oavslutade affärer allt oftare komatt definieras som rena penningskulder, medan de tidigare ofta angetts som tvist om »två liar», »en stut», »en kakelugn», osv. Detta är en symbol för penningekonomins ökade betytfelse. Andelen mål som definieras som rena pennmgtvister ökade från 33 % år 1715 till 50-60 procent åren 1735—45. Dessutom varierade antalet obetalda skulder kraftigt från ett år till ett annat, antagligen orsakat av konjunkturernas inverkan på betalningsförmågan.^ Att tvisterna minskade efter Karl XII:s krig kan alltså ■* Stämingslistor, LRR. ^ Hur konjunkturerna avspeglas i domstolarnas ewilmål under 1800-talets mitt har studerats i Forun Hedlund-Nvström 1970.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=