414 Diagram I. Antal civila mal och deras andel av totala antalet mål enligt stämningslistorna i Östra Göinge vart temte ar perioden 1715-1 745. Rntal 400 75 300 5G 200 25 100 I I Rndel Rntal 0 0 1710 1715 1720 1725 1730 1735 1740 1745 1750 Källor: Stämningslistor, ÖHR. Det visar sig att andelen civila mal låg ganska stabilt kring 50—60 % perioden 1715-1735. Sedan steg den till 71 % år 1740, för att fem år senare endast vara 48 %. De absoluta talen var betydligt lägre åren 1725, 1730 och 1735 jämfört med 1715 och 1720, dvs. när antalet civila mål minskade, minskade även antalet brottmål. År 1740 var visserligen antalet brottmål fler än fem år tidigare, men de civila målens antal ökade ännu mer, vilket förklarar att andeln blev så hög. Maria Ågren fann att antalet civila tvister var cirka fyra gånger större än antalet brottmål såväl i bergstinget som i häradsrätten i ett område i Dalarna under 1740-talets början. Tvisterna rörde i första hand äganderätt, brukningsrätt, arv och skulder.-' År 1745 hade brottmålen blivit ännu fler i Östra Göinge, men nu var de civila målen färre, vilket gjorde att andelen civilmål var lägre än under något av de tidigare åren. Diagrammet visar alltså i och för sig att de civila målen som regel tycks ha varit något fler än brottmålen. Det tycks dessutom ibland ha funnits gemensamma faktorer, som styrde antalet civila tvister och brottmål över tid. Men omdetta var fallet, varför gällde det mte år 1 745? Inte heller gällde det vid en jämförelse av stämningslistornas antal mål i Linköping 1770—74 respektive 1800—02. Under den första perioden var det genomsnittliga antalet civila mål per år 57,6, medan motsvarande siffra för brottmålen var 75,6, dvs. brottmålen utgjorde 57 % av samtliga. Omkring 20 år senare var ^ Maria Ågren 1988, s. 495-496.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=