413 relation till annat. Noggrannheten att notera sådana har uppenbarligen varierat från en protokollförare till en annan. Detsamma gäller de upprop av försåld jord som skedde. Som tidigare nämnts skulle sådana upprop ske under tre på varandra följande ting. Såväl i Njurunda som i Gullberg har jag kunnat konstatera att ibland nämns inte samtliga tre upprop i protokollen, antingen beroende på försummelse eller därför att affären tagit en annan vändning. Dessa tidiga föregångare till det moderna lagfartsinstitutet kom för övrigt med tiden att föras in i särskilda protokollsböcker och hanteras mer rutinmässigt. I de stämningslistor jag gått igenom från 1700-talet nämns de till exempel inte och inte heller redovisas de i huvuddomboken under större delen av 1700-talet i de källor jag konsulterat. Vi bör också komma ihåg att det fanns andra organ än tingen somkunde lösa tvister på landsbygden. Oenighet kring rågångar, rätten att färdas över annans mark och andra små tvister togs inte sällan upp till behandling vid tinget i 1600talets Njurunda, medan vi sällan möter samma ärenden i det samtida Gullbergs härad. En av förklaringarna är sannolikt att det norrländska tingslaget representerade en enda socken, medan det östgötska häradet rymde flera socknar. Det föll sig naturligare att ta upp småsaker i Njurunda inför sina grannar. Då vi saknar protokoll, vet vi vet dessutom mycket litet om vilken roll byalagen spelade under olika tider i olika områden. Det kan mycket väl ha varit så att vissa typer av mindre tvister i Gullberg löstes inombyalagets ram, medan de i Njurunda hamnade vid tinget. Bevarade och tryckta protokoll från Mörby och Viby byar i ett grannhärad till Gullberg ger otaliga exempel på byalagets roll i 1700-talets Östergötland. Att man då fått en skriven stadga och förde protokoll, betyder naturligtvis inte att byn dessförinnan varit betydelselös som organ för konfliktlösning.' Av olika anledningar är det tveksamt att fästa alltför stor vikt vid en andel som räknats fram utifrån ett enda domstolsdistrikt under ett enda årtionde. Det står inte klart i vilken grad detta årtionde är representativt. Med dessa invändningar i minnet kan vi ändå konstatera att de resultat vi har idag talar för att andra företeelser än brott - hur andelen än beräknas - med tiden kommit att uppta en större andel av domstolarnas arbete. Johan Söderberg redovisar egna och andras resultat som pekar i denna riktning,' och det skall också visa sig i resultaten från denna studie. Dock - och detta är viktigt att komma ihåg - behöver det inte alls betyda att domstolarna kommit att fästa mindre vikt vid brottmålen. Oftast betvder det att de civila målen vuxit i antal, medan antalet brottmål inte ökat i samma omfattning. Andelar bör alltså när det är möjligt diskuteras i relation till förändringar av absoluta tal. Stämningslistorna för Östra Göinge har konsulterats vart femte år för perioden 1715-1745 vad det gäller dessa relationstal och resultatet framgår i diagram 1. ' Sigurd Erixon 1944. - Johan Söderberg 1990.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=