XVI. Från slagsmål till tvistemål Omsamhällets civilisering? Vi har konstaterat hur svårt det är att finna en klar skiljelinje mellan civila tvister och brottmål under 1600-talet. Eftersom många brott i högre gad än idag framstod som konflikter mellan privatpersoner är detta inte enbart ett tekniskt klassifikationsproblem, utan även en fråga om hur samtiden själv uppfattade gränsen. I båda fallen var det som regel privatpersoner som tog initiativet och vid 1600-talets början hittar vi en offentlig åklagare enbart i de allra grövsta brottmålen och när det handlade om statens egna intressen. Förlikningar vid sidan av domstolen accepterades ofta. När det gällde mvcket allvarliga saker, till exempel dråp, hade dock kungamakten redan från Gustav Vasas tid deklarerat att den ville ha ett ord med i laget. I vilken mån detta berodde på omsorg om rättvisan, eller omkungen i högre grad månade omsin andel av böterna är dock oklart. Allteftersom staten fick ett fastare grepp om rättskipningen med hjälp av de övervakande hovrätterna, de juridiskt skolade domarna och de offentliga åklagarna, kom det att framstå klarare vad som var brott och straffens repressive karaktär blev tydligare. Vi har dock sett att man fortfarande vid 1700-talets slut kunde acceptera förlikningar i ett antal mindre konflikter somformellt låg inomstraffrättens domäner. Dessa förändringar avslöjar en ändrad syn på lagens och domstolarnas funktioner, men det finns hela tiden definitionsproblem när det gäller att gruppera målen i de två huvudkategorierna »brottmål» respektive »civila mål». Trots detta tvcks det stå klart att vad vi idae betecknar som civila mål över tid kom J O att uppta en ökad andel av domstolarnas agenda. I Gullbergs härad var denna andel bland avslutade mål 21, 10, 15, 27 respektive 32 procent under de fem årtiondena från 1600 till 1648. För Linköpings stad var andelen 42 procent under 1610-talet och 52 procent under 1640-talet. Skillnaden mellan landsbygden och staden illustrerar sannolikt den högre grad av förlitande till skriftliga överenskommelser som karaktäriserade staden, samt den kommersiella miljöns förmåga att generera civila tvister i allmänhet. Marja Taussi Sjöberg anger att brottmålens andel i Njurunda minskade från 53 procent under 1610-talet till endast 13 procent under 1680-talet. Det framgår inte helt klart om detta avser avslutade mål eller ej. Omman räknar målet varje gång det dyker upp i protokollen, kan till exempel de civila målen ha kommit att få höga siffror på grund av att de varit mer komplicerade och dragit ut på tiden. En annan fråga gäller andelen »anmälningar och kungörelser» i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=