392 Diagram 13. Antal fällda för olaga försälining av öl och brännvin i l.inUöping, Härnösand och Östra Göinge 1800-1839. 200 150 100 50 Ll IHsd [ M Lkp 0 1800-09 1810-19 Källorsaköreslängder LRR, HRRoch ÖHR. 1820-29 1830-39 den 4 november 1812. Bonden Jan Jansson dömdes till samma bot för att han sålt till sitt tjänstefolk, vilket var förbjudet enligt samma förordning och även en torpare och en bagare åtalades vid samma tillfälle.'’^ Är 1836 fälldes lumpsamlaren L. E. Wahlkvist, som när han bodde i en backstuga på Vreta klosters sockenmark hade idkat brännvinsförsäljning. Eftersom han inte hade råd att betala böterna, skulle han sitta på vatten och bröd en vecka i länshäktet för de 10 riksdaler han ådömts enligt förordningen av den 19 juni 1835. I städerna fälldes endast 1—4 per årtionde för olaga försäljning på 1700-talet. Under 1800-talets fyra första decennier ökade antalet i Linköping från knappt 5 till cirka 18 per år från 1810 till 1839. Att detta även av stämningslistorna från perioden 1770-99, där totalt endast 12 åtalade återfanns under hela perioden. Som på så många andra områden skärptes alltså övervakningen i Linköping vid denna tid. I någon mån gäller ökningen även Härnösand, fastän den var mindre än i Linköping. Även i Östra Göinge hade man på 1830-talet börjat intressera sig för lönnkrögeriet, då antalet fällda uppgick till ett 80-tal. Dessa mål fick ofta en mycket summarisk hantering vid domstolarna, särHRG, soniniartinget 1814, p. 20—23. HRG, .somm.irtmget 1836, p. 9. 67 ett nytt fenomen stöds var 67
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=