391 Stadstjänaren Hans Wiklander, som bistått vid inspektionen, kunde vittna om detta oeh domen blev fällande.^' Dessa inspektioner var naturligtvis inte särskilt omtyckta av dem som drabbades. När landsfiskalen Per Orter infann sig bos bonden Olof Persson i Åsmedstorp drabbades han av smädeord och skymfliga utlätelser frän pigan Cajsa Olofsdotter. Husbonden hävdade att hans hustru hade bränt med lånade reskap medan han själv var på resa till Örebro. Eftersom pigan ångrade sig lades åtalet ned mot henne.Ett exempel pä tjänstefolkets betydelse som vittnen gavs vid höstetinget 1814. Drängen förklarade sig vara helt okunnig om förhållandena, men en piga berättade att hon råkat se att man förliden vår bränt under otillåten tid. Dä erkände den åtalade bonden, men hävdade att det var hustrun som bränt medan han varit borta. Böterna blev de vanliga, dvs 33 riksdaler och 16 skilling.^-’ När vi når 1830-talet finner vi i Gullbergs härad allt oftare att åtalen i första hand avsäg försök att smita undan avgifterna för tillverkningen. Detta gällde till exempel hemmansbrukaren Carl Persson i Pålstorp, som 1836 erkände att han använt en ostämplad hatt av koppar, för vilket han fick böta 20 riksdaler.^"* Skattebonden Sven Svensson i Härna hade inte angett vid mantalsskrivningen att han tänkte bränna till husbehov. Under föreskriven tid, dvs. första kvartalet är 1836, hade han försummat att anmäla sitt redskap för försegling. Han försvarade sig med att han väntat pä en pälysning, men dömdes ändå att böta 16 riksdaler och 32 skilling enligt förordningen den 19 juni 1835.^^ Fä bötfälldes för olaga brännvinsförsuljning pä landsbygden före 1760. Några enstaka dömdes för försäljning vid kyrkan under gudstjänsttid. I övrigt skapade inte lönnkrögeri pä landsbygden särskilt mycket arbete för domstolarna före 1770, vilket tyder pä att övervakningen inte var särskilt intensiv. I Östra Gömge förekomcirka ett fall av olaga försäljning per år under 1700-talets början och dessa mäl var av samma karaktär som i de andra distrikten jämte några somdömts för att de överskridit förbudet för obesuttna att driva detta näringsfång. Åren 1770-89, under Gustav III:s restriktioner, ökade antalet fall till drygt ett per är i Gullbergs härad. Sedan dök det endast upp sporadiska fall i Gullberg, medan de blev något fler i Säbrä under 1810-talet och 1830-talet. Enstaka kampanjer mot lönnkrögeri förekom, till exempel är 1814 i Gullberg. Länsman anklagade traktörerna Nyström och Danielsson jämte hustrur för att ha sålt brännvin olagligen i sitt gästgiveri i Berg. De menade att de hade rätt att sälja såväl till resande som till arbetare vid bygget av Göta kanal. Detta ansåg inte rätten, som dömde dem att böta 10 riksdaler enligt en förordning av HRCj, sonim.irt!ni;et 1814, p. 16. HRG, sommartinget, p. 18 oeh höstetinget, p. 1. HRG, höstetinget, p. 4. HRG, sommartinget, p. 13. HRG, sommartinget 1836, p. 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=