389 rummet, där redskapen förvarades. Då lät han stänga dörrarna för att se vilka det var, men lyckades inte avslöja något misstänkt. Förhör med de närvarande gav dock vid handen att de två åtalade setts uppe på vinden och senare avslöjades att Lars hade smugglat ut piporna under rocken och gömt demi snön utanför. Båda anklagade erkände och Erik Jonssons påstående att han tänkt slå sönder piporna rönte inte någon större tilltro. De dömdes vardera till 16 riksdaler och 32 skillings böter enligt kungligt brev den 12 februari 1779 och 61. kapitlet i Missgärningsbalken. Piporna tillföll kronan och slogs sönder för att »till missbruk onyttige göras». Övriga mål under året rörde olaga tillverkning. Ett genomgående tfrag var att de flesta misstänkta till en början nekade. Jon Jonsson i Nyland var en av de åtalade under höstetinget. Som vittnen hade instämts fem personer, varav ett sacie att hans hustru förra året sett tillverkningen i en bryggstuga hos JonJonsson. Två pigor vittnade att man bränt där kring jultiden, medan en tredje endast sade sig ha hört rykten. Målet uppsköts till följande dag. Då Jon Jonsson saknade vittnen till egen förmån bekände han vid detta tillfälle och fick böta 33 riskdaler och 16 skilling.Inte heller Johan Ersson i Nyland erkände, när gästgivaren Jonas Norberg i Mark stämde honom för samma brott. Tre vittnen inkallades, varav två sade sig ha hört rykten och det tredje inte visste något alls i ärendet. Målet uppsköts till följande dag. Då räknades också Johan Erssons hustru Anna Mickelsdotter till de misstänkta. Fem nya vittnen hade inkallats. Ett av dem visste ingenting, medan tre sade sig ha hört rykten. Drängen Nils Larsson hade däremot hört Johan Ersson själv säga att han tillverkat brännvin. Käranden krävde att Johan och Anna skulle få gå värjemålsed, vilket domstolen biföll. När målet togs upp igen inställde sig Johan och förklarade att »han och hans hustru ej kunde den förelagda eden gå», utan föll till föga och erkände. Böterna blev de vanliga, 33 riksdaler och 16 skilling jämte beslag av redskapen."’^ Inhysesmannen Jon Jonsson från S)ö, som stämts in av samma gästgivare, klarade sig bättre. Vittnena sade sig endast ha hört rykten eller visste inget, utombonden Nils Larsson, somsett drank på ängen hos den åtalade. SedanJon Jonsson förklarat sig villig att gå ed, frikändes han.^^ I ett mål mellan fiskalen Granbaum och Per Mickelsson i Vike lyckades åklagaren pressa fram en bekännelse. En av Pers före detta pigor vittnade att hon flera gånger sett hans hustru bränna. När Per nekade ålades han att värja sig med ed, sedan han undervisats av prästerskapet om edens vikt. Dä målet komupp igen, förklarade han »efter nogare besinnande» att han inte kunde gå ed, utan erkände att han dolt brännvinsredskap. För detta bötade han 16 riksdaler och 32 skilling samt fick pannan förverkad. STL, 13 m.irs 1780, p. 16. '''■ STl,, 15-16 november 1780, p. 17 och 34. STL, 15-16 november 1780, p. 18, 24 och 36. STL, L5-16 november 1780, p. 21 och 25. STL, 16 ocli 18 november 1780, p. 46 och 61.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=