388 Diagram 12. Antal fällda för tillverkning av brännvin och innehav av oförseglad brännvinspanna i Gullbergs härad 1680-1839 och i Säbrå tingslag 1660-1839. 80 60 40 20 jiL I ]Gbg [ m t—I B Sab 0 f.l680 90 10 20 30 40 50 60 70 80 90 10 20 30 80 1700 Källor: Saköreslängder HRGoch STL. 1800 rätter och inte av rådhusrätt eller kämnersrätt, varifrån saköreslängder och stämningslistor har hämtats för vår studie. Med detta i minnet skall vi se vad saköreslängderna har att berätta om brott mot brännvinsförordningarna. Det framgår i diagram 12 att antalet bötfällda var mycket litet i båda distrikten fram till 1730-talets slut. I Östra Göinge dömdes dessutom endast fem under hela perioden 1688—1749. Under 1760-talet, när förordningarna var mildare än på 1750-talets slut, blev antalet bötfällda i Gullberg ändock fler. Antalet ökade ytterligare på 1770-talet och nådde sin kulmen på 1780-talet, samtidigt som Gustav III:s förbudspolitik rådde. Under 1780-talet dök det också upp fler fall i Säbrå. Nästa årtionde minskade åter antalet fall. På 1810-talet och 1830-talet, när husbehovsbränningen släppts fri, fälldes icke desto mindre ett betvdligt antal personer. Orsaken var i första hand de inskränkningar i bränningsperioden somförekom under svaga år och försök att dra sig undan avgiften. År 1780 förekom ett ovanligt stort antal mål vid tingsrätten i Säbrå. Redskapen hade konfiskerats och magasinerats. Vid vintertinget instämdes Erik Jonsson i Spelböle och drängen Lars Persson i Boda för att ha försökt smuggla ut ett par brännvinspipor i samband med levererandet av tiondet till kyrkohärbärget i Stigsjö. Medan kronokommissarien Mattias Lodin var sysselsatt med uppbörden hade han märkt att folk börjat gå upp genom luckan till det övre
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=