24 som inte återfinns i stämningslistorna. På samma sätt finns några i 1802 års stämningslista som inte hunnit fällas förrän efter årsskiftet 1802/1803. Dessa finns alltså inte i saköreslängden. Dessutomredovisar ju saköreslängden endast de somfällts, varför det är rimligt att antalet i stämningslistan överstiger antalet i saköreslängden, vilket också är fallet. När de olika delgrupperna jämförs i de två källorna finns det emellertid stora diskrepanser somär svårare att förklara. Antalet instämda för lindrigt våld utan skada är mycket större än antalet fällda. Omvänt är antalet fällda för trätor, svordomar, allmänt bråk och fylleri fler än antalet Instämda. Den enda rimliga tolkningen är att brottsrubriceringen ändrats under rättsprocessens gång. Stadsfiskalen - som oftast var åklagare - har många gånger haft åsikten att det rört sig om våld, medan domstolen endast dömt de åtalade för lindrigare ordningsbrott. Alltså får man två delvis olika bilder av antalet brott och fördelningen mellan olika kategorier beroende på vilken källa man använder, och valet är inte självklart. Gäller det att fastställa vilka som stämdes in till domstolen och med vilka motiv är stämningslistan rätt källa, men om man vill veta vad de lagfarna experterna slutligen betraktat som begångna brott, bör man använda saköreslängden. I denna undersökning är det saköreslängderna som använts primärt på grund av att de finns i mer kompletta och välförda serier. Vi kommer alltså att i första hand tala om domstolens slutliga avgöranden, inte kärandes eller åklagares bedömningar. Detta ger oss lägre siffror och eventuellt en mildare bild av brotten än vid stämningsögonblicket. Huvudprincipen har varit att i ursprungskoden så långt sommöjligt utnyttja en detaljerad nivå för att minska informationsförlusten vid excerperingen. Det första problemsomdå uppstår är att avgöra hur många »saker» somskall redovisas för varje mål. Huvudregeln är att varje straffbar handling registrerats som en enskild sak. När det gäller vissa konfliktsituationer och allmänt störande uppträdande har emellertid detta inte ansetts vara mest adekvat. Målsättningen har då varit att klassificera situationen, inte varje enskild detalj i händelseförloppet. Vissa händelser eller drag i situationen har ansetts vara mer intressanta än andra. Dessa har då fått avgöra klassificeringen, varvid andra detaljer inte redovisats. Ett exempel illustrerar problemet. När två berusade personer råkade i gräl, kastade glåpord på varandra, svor och slogs med olika grader av fysiska skador som konsekvenser, ledde detta ofta till ett antal olika böter. För det första bötfälldes fylleriet, sedan okvädingsorden, sedan svordomarna och slutligen slagsmålet. I det sistnämnda fallet var bötesbeloppet beroende av de fysiska skadornas omfattning. Ibland kunde till och med summan delas upp på antalet sår respektive blånader! Om bråket ägt rum på en söndag fälldes kontrahenterna dessutomför sabbatsbrott. Vid klassificeringen prioriteras fysiskt våld före fylleri, svordomar och okvädning. Detta sker därför att det ansetts som viktigt att kunna redovisa
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=