383 sälja bytet till förmedlare i städerna. Liknande marknader tycks ha funnits för öländska t)uvjägare under 1600-talet.I våra undersökningsområden var dock fällande domar mot tjuvjägare och tjuvfiskare sällsynta. Under hela perioden 1680—1839 förekom i Gullbergs härad sammanlagt 12 fall och under samma period bötfälldes fem personer i Säbrå tingslag. I Östra Göinge var det något fler, under åren 1700-1749 cirka femper årtionde, åren 1770-79 tolv och 180009 sju. Tre gärningsmän i Östra Göinge fick till exempel tillsammans böta 25 daler för att de fällt ett rådjur plus 10 daler för att ha gått med bössa i skogen mot förbud. Den sociala sammansättningen på förövarna var mycket blandad. Där förekom såväl adelsmän som jagat på kunglig mark som bönder, torpare, solcfater och drängar.''^ Att så få fälldes i Säbrå förklaras naturligtvis i första hand av att det adliga monopolet inte omfattade norra Sverige. Intrång på annans mark var dessutom mycket svår att upptäcka och beivra. I Gullberg och Östra Göinge kunde man ha väntat sig fler fall. Det är inte särskilt djärvt att anta att diskrepensen mellan antalet i verkligheten begångna brott och antalet fällande domar är ovanligt stor när det gäller tjuvjakt och tjuvfiske. Det var svårt att upprätthålla en effektiv kontroll. Även om hejderidare, skogvaktare och andra representanter för myndigheterna fick en del i böterna, är det inte säkert att de fann det klokt att gå alltför hårt fram i en impopulär fråga. Brännvinet Den svenska brännvinskonsumtionen tog fart under 1600-talet. Redan 1664 utfärdades ett förbud för legofolk att idka öl- och brännvinsförsäljning som binäring och 1686 klagadeJöran Sperling, guvernör i Norrland, över att brännvinsdrickandet på landsbygden gjorde att man försummade sina tjänster och att slagsmål, dråp och andra oönskade saker följde i dess spår. Bränningen tilltog såväl i städerna som på landsbygden och 1686 påstod prästerståndet att brännvin brukades >>av var man till överflöd».För prästerna hade fvlleriet blivit ett problem under gudstjänsterna och i 1686 års kyrkolag föreskrevs att detta brott skulle bestraffas med så höga böter som 50 daler. Fyra år senare finner vi ett sådant fall i Säbrå, där jon Mattson från en socken utanför tingslaget varit berusad i kyrkan. Han fick böta efter lagen och dessutomytterligare 5 daler för att han köpt brännvin en söndagsmorgon. Samma straff drabbade hustru Brita i Borgsjö, som sålt det. Jon Mattson fick plikta sina höga böter med kroppsstraff.^'’ Betydligt större intresse tilldrog sig emellertid brännvinsnäringen som ” P. B. Miinsdic I9SI, s. 22. '■* S.iköreslängdcr, HRCj, STl. odi ÖHR. Arthur Evcrs 1923, s. 5-9. Arthur P.vers 1923, s. 321. Södr.i Ångermanlands domsaga, STL, 26 mars 1690.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=