382 avskräckande effekt och en ny ekonomisk ideologi höll på att bryta igenom. Den statsmerkantilistiska politiken ersattes av en liberal motsvarighet. När vår undersökningsperiod led mot sitt slut satte statens direkta intressen mindre spår i källorna, medan konflikterna allt oftare utspelades mellan privatpersoner. Bland de svarande finner vi då en större andel obesuttna. Bortsett från ett litet antal änkor var det hela tiden män somfälldes. Skogen tillhörde liksom jakten och fisket de manliga reviren inomdomstolens verksamhetsfält. Jakt och fiske Redan vid medeltidens slut hade det utvecklats en praxis i linje med kontinentala förebilder, vilket innebar att jakträtten på högvilt tillhörde kungen och adeln. Adelsprivilegierna år 1612 befäste denna situation och i 1664 års skogsordning stadgades att jakt på allt matnyttigt vilt var förebehållet adeln. Undantag gjordes för Dalarna och Norrland, där adelsinslaget var obetydligt och där jakten naturligtvis utgjorde ett viktigt tillskott till ekonomin för många skogsbönder. Denna stadga fortsatte att gälla ända fram till 1789, då bönderna fick jakträtt på egen mark. I 1804 års stadga knöts slutligen jakträtten helt till markagaren. Fisket tillhörde enligt medeltida uppfattning strandägaren eller bvalaget. För de norrländska älvarnas laxfiske började dock kronan göra anspråk på regalrätt. Gustav Vasa begärde till exempel att hälften av all lax som fiskades skulle levereras till honom. Under 1600-talet och 1700-talets utvidgades snarast dessa statliga anspråk och kronofisken inrättades, vilka i sin tur arrenderades bort. Under inflytande av liberala strömingar kom strandägandet under 1820-talet på nytt att bli avgörande för fiskerätten.^' I England finns en omfattande litteratur om de konflikter som uppstod i rättsliga sammanhang kring ett motsvarande jaktmonopol för de stora jordägarna. Tjuvjakten florerade och när man försökte hejda den uppstod ibland allvarliga våldsamheter. Detta var en viktig orsak till tillkomsten av »The Black Act» 1723. I denna proklamerades dödsstraff för alla som jagade, sårade eller stal hjort, sköt hare, kaniner eller fiskade och somsamtidigt var beväpnade och förklädda. Lagen var bara i kraft i tre år och användes inte särskilt ofta med all sm stränghet. Formellt var emellertid tjuvjakt och tjuvfiske grova brott. Vissa författare har här funnit en arena för konflikt, ibland ett reguljärt klasskrig, mellan en folklig uppfattning och traditionella fri- och rättigheter å ena sidan och en överklass somskyddades av statliga privilegier å den andra.'’ Vid sidan av mer folkligt utbredda överträdelser fanns det också i England en regelrätt svart ekonomi, där organiserade ligor tjänade grova pengar genom att Enoch Ingers 1948, s. 41-42. Monica Wernstcdt 1983, s. 78-79. '' Monica Wernstcdt 1983, s. 79-81. StigJagerskiöld 1982. E. P. Thompson 1975. Douglas Hav 1975.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=