381 huggit ett eller flera lass alved på östra allmänrvingen. Värdet på varje lass uppskattades till 6 skilling. Rätten beslutade att de skulle ersätta värdet, samt var och en betala 8 skilling var i böter.Lika lindrigt slapp Jonas Jonsson i Heda undan, sedan han erkänt att hans dräng fått föra bort ett lass ved av odugliga granfällen, vilket han uppgav sig ha levererat till salpetersjuderiet. Veden skulle ersättas med 2 skilling, skogvaktaren med 8 skilling och böterna uppgick till 8 skilling.'^ De äcfla lövträden skyddades av höga böter, vilket inte kan sägas omhäradsallmänningarnas ved och timmer. Böterna var nästan symboliskt låga och kan knappast ha varit särskilt avskräckande, möjligen irriterande. Icke desto mindre hände det att bönder nekade till anklagelsen. Henrik Svensson i Hagegärden, som samma är anklagades för att ha huggit ett lass stavar, nekade trots att en nämndeman omvittnade att han sett Henrik pä brottsplatsen. Tinget beslutade om värjemälsed. I nästa mäl återkallade skogvaktaren sin talan mot 10 torpare. Till sin hjälp hade dessa kallat arrendatorn till Kungsbro att vittna att det var han sombeordrat dematt hämta ved pä överstebostället.'** Trots svårigheterna att övervaka förbuden och trots de ringa böter som drabbade förövarna förekom dä och dä liknande mäl i Gullbergs häradsrätt under det följande halvseklet. Vid höstetinget 1836 stod till exempel skattebonden Anders Jonsson frän Härna åtalad för att ha fört bort ett lass färska timmergranar frän den av landshövdingen är 1819 fridlysta allmänningen. Anders Jonsson nekade först, men föll sedan till föga och fick böta 1 riksdaler och 16 skilling enligt 1805 ärs skogsordning )ämte 10 riksdaler i vite enligt kungörelsen. Dessutom fick han betala 32 skilling för skadan och 1 riksdaler och 32 skilling i rättegångskostnader. Såväl förbudet att utnyttja häradsallmänningarna, inskränkningar i svedjandet som det kungliga monopolet pä ädla lövträd var impopulära ingrepp frän statens sida. Efterlevnaden torde ofta ha varit svär att upprätthålla. Alla tre tv'perna av överträdelser beivrades dock med )ämna mellanrum i Säbrä, Gullberg och Östra Göinge. Bötesbeloppen för olaga avverkningar pä allmänningarna var ofta låga och avskräckte förmodligen fä. De som fälldes för att ha avverkat ek eller bok drabbades betvdligt härdare. Aven en relativt välbeställd bonde kunde bli tvungen att sona brottet med kroppsstraff eller fängelse pä vatten och bröd. Höga belopp utdömdes ibland i Gullbergs härad, men betydligt oftare i Östra Göinge. Detta är en av orsakerna till att andelen som fått bötesomvandlingar är störst i det senare häradet. Under 1800-talets början gällde fortfarande i princip samma bestämmelser som förut med smärre lindringar. Inflationen hade delvis minskat böternas HRCj, vintcrtin;4ct 1781, p. 18. ’ HRCj, vintcrtini;c't 1781, p. 19. HRC], S()mmartin;.;L‘t 1781, p. 3 nch 4. HRCl, liö.stctin;.;ct 1836, p. 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=