379 Trots att bortfall skapar vissa problem, står det helt klart att det även i dessa brottskategorier skedde en förskjutning över tid från mer till mindre besuttna delar av befolkningen. Det framgår klart av målens karaktär att en stor majoritet bland dem som saknade titlar var jordägare. I norr var det till en början svedjandet och averkningar på oskiftad skog utan laga syn som irriterade myndigheterna mest, och dessa brott begicks företrädesvis av jordägare. I den mån obesuttna fanns med, hade de ofta deltagit som medhjälpare till en bonde. Längst i söder handlade det under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet framför allt om avverkning av ädla lövträd, även denna begången av jordägare eller — i viss mån - torpare. Någon gång bestraffades även svedjande. Avverkning av ek och bok beivrades i Gullbergs härad under 1700-talets lopp, men dessutom förekom ett inte obetydligt antal mål mot dem som försett sig med ved, stängselvirke och övrigt på allmänningarna utan lov. I det senare fallet, som blev vanligare under slutet av vår undersökningsperiod, var inslaget av obesuttna markant. Minnesböckerna från Viby och Mörby byar visar att man under 1700-talets slut och 1800-talets början även vid sidan av tinget bekämpade de fattigares försök att förse sig med med ved utan tillstånd. Motsättningen stat-allmoge minskade alltså, men en annan ökade i stället, den mellan besutten och obesutten. I det skogrika Säbrå tingslag var detta under 1800-talets början inget större problem, men i skogsfattiga områden i söder märktes konflikten tydligt. Några rättsfall i Säbrå tingslag och Gullbergs härad får illustrera de statistiska resultaten. Det första exemplet är hämtat från Södra Ångermanlands domsagas dombok, höstetinget år 1704. Då dömdes Per Danielsson i By för skogsåverkan till 3 markers böter. Han hade huggit en svedja på ett ställe som var anvisat av byn åt en granne. Här agerade alltså enskilda bönder som kärande.'' Även om sådana fall inte utgör en majoritet, visar exemplet att det bakom saköreslängdernas böter för skogsåverkan inte enbart döljer sig konflikter mellan staten och allmogen. Året dessförinnan avhandlades två fall av skogseld med åtföljande förstörelse. I det första angav länsmannen bonden Olof Persson i Overdal för att ha bränt en svedja fjorton dagar före midsommar, vilken senare på grund av torkan tänts på nytt. Elden spred sig över såväl den egna som två andra byars skog innan den kunde släckas. Olof Persson erkände, men bad omförsköning eftersom han så gott han kunnat försökt se till att svedjan var släckt. Tinget dömde honomemellertid att böta 100 daler samt att betala skadan på de andras skog, antingen genomförlikning eller skiljedom.““ Vid samma ting anmälde sig byamännen i Skedomsom kärande. En skogseld hade utbrutit som spritt sig från torromsbornas ägor till grannbyn. Vid utredningen visade det sig att de skyldiga var unga pigan Märit Hinriksdotter och Ångcrm.inlands södra doms.iga, STL, höstetinget 1704, p. 12. ■’ Ångermanlands södra domsaga, STL, höstetinget 1703, p. 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=